![]() |
Foto: Astrid Nydyahl |
I A Long Saturday, ett samtal mellan George Steiner och Laure Adler berättar Steiner om en händelse i barndomen. Han är född 1929.
Från sin bostad i Paris ser pojken en antisemitisk demonstration där man skanderar Död åt judarna. Hans mamma ropar Dra ner persiennerna. Hon vill skydda den unge Steiner från denna ondska. Men hans pappa gör tvärtom och säger Dra upp persiennerna igen.
Han tar ut sin son på den lilla balkongen, och medan folkmassan ropar Död åt judarna säger han: Det är detta som kallas historia. Du får aldrig låta dig skrämmas. För en pojke på sex år var detta avgörande ord. Sedan dess, säger Steiner, har jag lärt mig vad som kan kallas historia och om jag blir rädd så skäms jag. Det var en stor fördel att redan som barn veta vad Hitler var för en, och den kunskapen lade grunden för en osentimental utbildning.
Hur många lär sig idag att känna igen den historia som ska skrivas? Hur många kan identifiera mördarna?
Tjugofem år sedan i går som bilbomben i Buenos Aires exploderade.
SvaraRaderaLennart R
Bra fråga i slutet. Jag anar svaret.
SvaraRadera