 |
| Hatchards bokhandel i London. Foto: Astrid Nydahl |
I kapitlet God Is Kafka´s
Uncle. From the Book of Books, i George Steiners/ Laure Adlers bok A Long Saturday begrundar jag särskilt
resonemangen om läsandets villkor och bokens ställning i den postmoderna
epoken.
Steiner skriver:
”The private library –
I´m thinking of a Montaigne, an Erasmus, or a Montesquieu – is becoming a rare
luxury. Modern apartements don´t allow for large libraries.”
Nå, varför ska man ha
ett privatbibliotek när det finns allmänna med fri tillgång? För det första: det
biblioteksväsende vi nu har koncentrerar sig på efterfrågad populärkultur.
Hellre Camilla Läckberg än Montaigne, om man uttrycker det så. För det andra,
att läsa med pennan i hand är omöjligt med lånade böcker.
Steiner:
”But to have a
collection of books that are yours, that you own, that are not borrowed, is crucial.
Why? Because you have to have a pencil in hand.”
 | |
| Detalj från mitt privatbibliotek. Foto: Astrid Nydahl |
Steiner hänvisar bland
annat till Erasmus som menade att en bok som inte blivit vanställd heller inte blivit
läst. Man ska med andra ord se att boken lästs, kämpats med och ”stympats”
(mutilated) av läsaren.
Marginalanteckningar och understrykningar är lika
viktiga. Steiner skriver:
”There is nothing more
fascinating than the marginal notes of great writers. These notes are a living
dialogue.”
Nå, att läsa medan tv:n
eller musiken står på? Omöjligt, säger Steiner. Det kan inte kallas läsande.
”No one can read a
serious text in those conditions. It´s only in silence, the most complete
silence possible, that you can read a page of Pascal, Baudelaire, Proust or
anyone else.”
Epokens människa
fruktar tystnaden. Muzak och musik rinner i samma utsträckning från butikernas
tak som från privathemmens dunkande musikanläggningar. Bristen på tystnaden gör
därför livet både svårt och ibland pressande outhärdligt.
Varför inte stänga av
och inleda läsningen av Steiner? Kanske ska man då ha med sig hans ord om bokens ställning:
"The book will come, the poem isn´t in danger, readers are."
Jag har noterat att många bekantas hem nästan helt saknar bokhyllor och i den mån de finns är de belamrade med prydnadssaker. Själv har jag tvingats göra mig av med böcker då de inte får plats i huset med mindre än att jag gör om det till ett bibliotek. Klassikerna har jag dock behållit. Ändå köps det böcker som finner sin plats någonstans, livet skulle vara fattigt annars.
SvaraRaderaJa, hur kan man läsa utan en penna i hand. Jag marginalantecknar och understryker. En av böckerna jag läser nu är ett dedikerat exemplar med författarens signatur, så den är jag avvaktande till att kladda ner med mitt eget klotter, men jag märker samtidigt att det är att stympa sig själv som läsare en aning.
SvaraRaderaVad det gäller TV har jag fortfarande en tjock-TV-apparat. Och min första 'smartfån' erhöll jag igår... Det började kosta mer att vara utan.
@Stefan Lundin
Du kanske har märkt i t ex annonser som bjuder ut bostäder till försäljning, att bilderna nästan aldrig innehåller hyllor med böcker. Antingen finns de inte i hemmen eller så har de nogsamt städats bort av mäklaren eller anlitad, säljande kompetens. Detta förefaller vara ett mångårigt faktum.