 |
| En mini-ö i Bosarpasjön, allt för liten att bo på. Foto: Astrid Nydahl |
Från och med nu når du mig lättast på
nydoccident@gmail.com
Dagarna faller samman till nätter. Tyska turister tar all plats vid havet. Vi fikar på landflikar mellan bilar. Längtar höst och vinter.
Utanför mitt fönster skrålar ungdomar på cykel. Skrålandet är en sak. Det som får mig mest bekymrad är att de bara skrålar på profetens språk. Varje dag, varje kväll. Också i denna lilla bykrok av världen är de nu i majoritet. Hur det gick till kan jag inte förklara, men jag kan konstatera faktum.
På nätterna är det böckernas och filmernas tid. Varje dygn innehåller grubbel om framtiden. Var i hela världen ska jag gömma mig? Hur?
Och igår formulerades dessa vackra ord av Per Wästberg i Svenskan:
Tiden flyter som regnvatten över fasaderna, sätter märken när den torkar in, hejdar sig och blir kvar. Det kommande har sina rötter i oss och under oss.
Du uttrycker helt min sinnesstämning. Även passusen om ungdomarna utanför fönstret stämmer in på min dotters jämförelse mellan Åre denna sommar och Åre förra sommaren. Hon var helt chockad. Tips om Lotta Grönings krönika i dagens Expressen! Den satte ord på ett annat samtal med min dotter, dvs. det här med att lämna landet.
SvaraRaderaDock oroar sig en del vänner för min politiska depressivitet. De röstar SD men tycker att man skall strunta i att läsa en massa negativt i tidningarna. Jag tycker jag har en skyldighet att deppa ihop över samhällsutvecklingen. Det visar att jag inte blivit avtrubbad.
Var det Ceasar som ville se feta och glada undersåtar eller var det Nero eller Caligula? Hur jag nu kom att tänka på det.