”Den lössläppta pöbeln som tillåts gå bärsärkagång..."

Foto: Astrid Nydahl

Imre Kertész skriver i Galärdagbok (översättning av Ervin Rosenberg):

”Kultur, universalitet, andlighet, verklighet, liv. Tillvaron bortom kultur, icke-kultur: atomiserad, tragisk, sammanhangslös och absurd tillvaro, stillös tillvaro, skendöd, som mycket snabbt kan följas av den verkliga”.

Kan man efter en sådan definition tvivla på att man befinner sig i tillvaron bortom kultur, i icke-kulturen? Kertész själv ger många exempel på denna epok, och hans högst vardagliga interiörer kan vara nog så drastiska. T.ex. berättar han om en bussresa, där en ung, atletiskt byggd man mellan tjugo och tjugotvå uppträder brutalt mot sina medpassagare. Men ingen ingriper. Kertész:

”Den lössläppta pöbeln som tillåts gå bärsärkagång mot det sunda förnuftets och samhällsdisciplinens rester. Ansikten av ett slag som jag aldrig tidigare har sett.”

Ett sådant exempel – hämtat ur Galärdagbok – kunde förmodligen de flesta människor känna igen från sitt eget vardagsliv. Det händer i både storstäder och små samhällen att ett slags pöbelbeteende ”får passera ostraffat” som Kertész säger. 

Stjäla cyklar, krossa rutor, klottra på kulturminnesmärkta hus, pinka på offentliga platser, skära sönder säten i bussar och tåg, sådant betraktas som pojkstreck och småbrott – men frågan är om inte just detta beteende istället borde betraktas som uttryck för kulturlöshet, icke-kultur. Det är trots allt inte särskilt sällsynt att argumentet ”vi hade inget att göra” anförs när beteendet ska förklaras. Och värre än så, nu också med gruppvåldtäkterna, rånen, dödsskjutningarna, bombattentaten. ”Den lössläppta pöbeln som tillåts gå bärsärkagång", alltså, överallt och dagligen.

 
Sociologer lägger pannan i djupa veck och säger att bristen på fritidsgårdar är orsaken. Så resonerar man bara om man är oförmögen att se mönster som är större än de enskilda handlingarna. Som om det inte räckte med en infödd pöbel har vi blivit världsmästare i att importera den från vitt skilda värdsdelar. Med Oswald Spengler kunde man idag säga att ”stadens mentalitet talar ett nytt språk, som snart blir samma sak som kulturens språk” (Västerlandets undergång, kap. II:2). Och man kunde tillägga: inte bara stadens mentalitet utan också de helt små, tidigare så fridfulla byarna.

***

Kristina Kappelin rapporterar från sitt Italien om ett smaklöst offentligt liv:

Men i massturismens spår finns ingen plats för ställen där man resonerar om smakvariationer mellan basilika som mognat på balkongen eller på en äng på landet. Neapels turister väller in till identitetslösa restauranger med billig och dålig mat, som så snabbt som möjligt ska mätta så många munnar som möjligt.

Kanske är det långsökt, och kanske är det bara jag som tänker så. Men nog känns det som att även det offentliga livet har vattnats ur och blivit fattigare på idéer, smaker, nyanser, stil och kvalitet.

Kappelin har livslång erfarenhet och vet förstås vad hon talar om. Men det specifika fallet kan framför allt läsas som allmängiltigt. Konsumismen som massturismens drivkraft förstör allt genuint. Den förstör egenarten och det lokalt präglade, därför att det är det menlöst likasmakande som ska fylla turistens mage. Fenomenet har snart förstört stora delar av planeten. Nog såg jag fenomenets tragiska sidor i Lissabon där bifanan snart hade rationaliserats bort till förmån för den amerikanska hamburgaren. Vilka turister skulle efterfråga en bulle med en bit kött av fläsk eller nöt som stått och puttrat i marinaden en hel dag, när allt låg klarstekt och standariserat i ett kuvert från McDonalds?

Mot bakgrund av sådant kan man väl bara applådera de nya förbuden i staden:

Bland annat är det nu förbjudet att dricka alkohol i glasbehållare utomhus efter klockan 22, att ta ett svalkande dopp i Roms fontäner eller att tjäna pengar på att klä ut sig till en historisk ”gladiator” och ta selfies med glada besökare.

Sedan tidigare har det varit förbjudet att äta matsäck i Spanska trappan, Italiens världsberömda landmärke som byggdes på 1720-talet. Från och med den 8 juli är det nu även förbjudet att sitta ner och vila på trappstegen.