tisdag 13 augusti 2019

"Jag önskar er ett svårt liv"

Zbigniew Herbert, Augustów, 1960.

Courtesy the Zbigniew Herbert Archive. The National Library, Warsaw


Andrzej Franaszek har skrivit en stor biografi i två band över Zbigniew Herbert. Den polska originalutgåvan recenseras i TLS av Clare Kavanagh, den fina översättaren av stora polska poeter som Wisława Szymborska, Czesław Miłosz and Zbigniew Herbert - och som nu senast av Adam Zagajewski. Det är en omfattande recension som också mycket handlar om hur polackerna hanterar sin litterära rikedom, och om hur de stora under 1900-talet förhöll sig till varandra när det gällde den sovjetinstallerade kommunistregimen. 

Herbert hatade Miłosz för att han under några efterkrigsår anslöt sig till regimen (i mina ögon är det desto viktigare att påpeka att han sedan, resten av sitt liv skrev och verkade i landsflykt, och att hans författarskap rymmer några av de allra viktigaste anti-kommunistiska, anti-totalitära verken).

Herbert levde ett svårt liv. Det önskade han alla som ville bli konstnärer av något slag. Jag citerar ur Kavanaghs artikel:
“I wish you a difficult life. Only this is worthy of an artist”, Herbert informed a group of young actors in 1995. He spoke from experience. The poet acclaimed in Western circles for his balance and restraint led a tempestuous existence even by Polish standards. Alcohol, physical and mental illness, financial instability, endless peregrinations both at home and abroad – these combined with the volatile history of wartime and postwar Poland to produce both a remarkably difficult life and a remarkable body of work. 
Jag läser detta med särskilt intresse för det liv han levde. Att alkoholen, fysiska och psykiska sjukdomar, samt ekonomiska problem, hela tiden skapade plågor på vägen, men att han ändå fortsatte att dikta livet ut.
Och:
“Suffering does not ennoble us”, Herbert remarks in a letter of 1995, three years before he died. His last decade does not make for easy reading. Heavy drinking, prolonged bouts of mental illness and intense physical pain left their mark on his personal life and writing. “Lord, I give thanks to You for syringes with needles thick and hair-thin”, he prays in a heart-breaking lyric, translated by Valles; “thank you for the drip, saline solutions, tubes and above all for sleeping pills with names like Roman nymphs.” 
Det är värt att lägga på minnet att Herbert och Miłosz försonades mot slutet.


Inga kommentarer: