tisdag 27 augusti 2019

Mordet i Malmö: Ministern som lever i drömvärlden

Hit för man stadens skjutna. Malmö Universitetssjukhus. Foto: Astrid Nydahl

Det makabra mordet på den unga läkaren Karolin Behnaz Hakim i Malmö var egentligen bara anmärkningsvärt av två skäl. Det var en kvinna som sköts och hon fick ett avslutande skott i huvudet (inte alla skyttar går ur bilen för att sätta ett sådant skott). Denna kriminalitet är, skulle jag våga påstå, vardagsmat i hela riket. Men det är vanligtvis män som skjuter varandra. Inte minst i Malmö. Jag läser i rikslikaren:
Polisen säger till mig att de har kontroll på situationen och framför allt att de sätter in de resurser som behövs för att utreda de här brotten och öka tryggheten. Men det är klart att vi har en nivå på skjutningar och sprängningar i Sverige som inte får bli en ny normalbild, säger Mikael Damberg.
Hur verklighetsfrämmande och förljugen får en minister vara? Är det inte just "normalbilden" vi levt med i många år nu? Damberg har inte lyft ett finger för att ändra på det.

Statsministern sa också att ”detta vill vi inte ha här”. Det är anmärkningsvärt eftersom ”detta” sedan många år importeras till Sverige. Hans uttalande är cyniskt och säger något om den svenska politiska klassens omfattande verklighetsflykt. Sverige är ett extremt land i just detta avseende. "Detta" får vi mer och mer av varje dag, varje timme.

Redan idag stod det klart att den först gripne också är inblandad i åtalet om knarkhandel på Drottninghög i Helsingborg. Gossen är bara 19 år och kunde kopplas till mordet därför att flyktbilen är hans!

De tidningar som säger att det saknas kopplingar till Malmös maffiagrupper vet inte vad de talar om. Mannen som den mördade kvinnan hade barnet med är grovt kriminell och har de senaste åren avtjänat ett mycket långt fängelsestraff för ett värdetransportrån i Danmark. 

Mordet igår ägde rum i närheten av min barndoms badstrand. Och flyktbilen eldade de upp på min barndomsadress, Stadiongatan.

Jag drar egna slutsatser och det jag kommer fram till vill jag inte visa i  bloggen.

4 kommentarer:

  1. Ja, var ska det här sluta? Har polisen verkligen kontroll? Här i Kanada har man det i alla fall, man exponerar sina tjänstevapen som är av helt annan kaliber än i Sverige. Invandringen är också noggrant kontrollerad ock kvoterad (se f.ö. artikel av Adam Cwejman i Kvartal, 2017). Att svenska politiker saknar kontroll är ju känt sedan länge.

    SvaraRadera
  2. Thomas Sowell angående politik / politiker:

    'No one will really understand politics until they understand that politicians are not trying to solve our problems. They are trying to solve their own problems - of which getting elected and re-elected are number one and number two. Whatever is number three is far behind.'

    SvaraRadera
  3. Kvinna mördad medels skjutning i natt i Råcksta. Granne till en väninna till mig. Igår besökte jag mitt äldsta barnbarn och hans havande fästmö i Stocksund. Alldeles intill hade en man (med kriminellt förflutet) skjutits ihjäl utanför en ICA-butik. Kände mig orolig när jag lämnade dem. Ja, och sen Uttermarksgatan och Sergels väg en och samma dag! Gamla platser från min barndom. Det sätter sig fysiskt märker jag. Finns bara en initial lösning: undantagstillstånd. Militär på gatorna som öppnar eld mot stenkastare. Om staten inte återövrar våldsmonopolet snarast medels drastiska och "oacceptabla" åtgärder, nu när saft och bullar med "Aina" visat sig vara verkningslöst, så går vi in i den natt som C H Wijkmark beskrev i "Den mörka väggen" 2002. Johan Westerholm skrev intressant om saken igår. Delade ett minne från Libanon. Läs!

    SvaraRadera
  4. Tack för era viktiga kommentarer. Statens våldsmonopol är en av grundprinciperna.Borde vara självklar. Mycket radikala insatser måste till. Jag har mina tankar och de är inte roliga att umgås med. Men nödvändiga. Ta medborgarskap ifrån sådant patrask borde vara en insats. Deportationer också. Annat inte värt att nämna här.

    SvaraRadera