söndag 11 augusti 2019

SD-kommunen Hörby. Tankar och tårar

Torget i Hörby för åtta år sedan. Caféet är detsamma. Foto: Astrid Nydahl


Lördagsbesök i Hörby. Fika på torget. Personalen låste upp bord och stolar så vi kunde sitta utomhus. "Lauser vi dom ente sau bler dom snodda", sa damen. Hörby som nu är en SD-kommun ger dagtid sken av att vara en fridfull liten håla befolkad av skåningar. Den bilden upphör att gälla vid mörkrets inbrott. Då kommer knogjärnen och knivarna fram och kriget om knarkmarknaden återvänder (läs här om gängkrigen på torget mellan albaner och afghaner, säkert avgörande för senaste valresultet). Ny kommunstyrelse ändrar ingenting av det. Fallet har redan skett och i panik vill det nya kommunalrådet skrota hemspråksundervisningen. "Skjuta mygg med kanoner" hette det förr. Man får kanske lite mer pengar till skolbudgeten, vad vet jag, men de människor som förstör finns kvar. Våra lagar medger bara myggskjutande, tycks det mig, och man kan inte som Leif GW göra tillägget Kvack Kvack, utan att bli tagen för oseriös.

Träffade en man som just skulle fira sextioårig bröllopsdag. ”På det torget deltog min far alltid i torghandeln, det var i början av 1900-talet.” Någon torghandel fanns det nu inte. Bara Malmöbussen stannade vid torget och ingav mig äckelkänslor. Aldrig mer åker jag till Malmö. Aldrig.

En god vän skrev till mig:

"Uttrycket in lacrymis voluptas - i tårar vällust - som man använt i fallet Bengt Lidner kan ju inge oss en känsla av obehag. Men ändå, inlevelsen i tragiska och dramatiska händelser kan ju röra oss till tårar. Det behöver ju inte vara någon vällust i det, men inte heller behöver vi skämmas. I Bengt Lidners fall var det väl fråga om en psykisk insufficiens, beroende på hans mors tidiga död, som fick honom att ibland i sin diktning vältra sig i elände och dramatik. Men visst ligger det något i hans ord: "Från Nova Zemljas fjäll till Ceyons brända dalar, varhelst en usling finns är han min vän, min bror." (Usling betyder ju här stackare, alltså en olycksbroder)."

Jag erkänner, en usling, en stackare är jag. Inget finns som skulle leda mig till en annan slutsats. Det är bara att lyfta händerna och säga att man ger sig.

*

Most of the power of authoritarianism is freely given. In times like these, individuals think ahead about what a more repressive government will want, and then offer themselves without being asked. A citizen who adapts in this way is teaching power what it can do.” (Timothy Snyder: On Tyranny)

*

EUGÉNIO DE ANDRADE
Melankoli

Knappt har solen kommit in i huset
- så skriver jag
om sandens flyktiga ljus,
det ljus som inte
finner ett hem.
Allt gör ont i mig denna dag
då de döda lämnar
en frätande melankoli
vid de levandes dörr

(Ett solens ackord, översättning av Marianne Sandels)

*


"Att dra undan det ena svarta förhänget efter det andra
Vända sidorna i boken av jord
Där ådrorna drar sin levnadsstig"

Så skriver Nelly Sachs i en namnlös dikt i samlingen Den store anonyme (Ersatz, översättning av Margaretha Holmqvist).

*

”Jag har inte längre något begrepp om vad jag trodde mig veta eller väntade mig att återse. Så, det är allt. Ett brev till mig. Det skulle räcka att byta det eller att lämna det åt sitt öde. Brevet. Ta in mig i dina tårar, i dina skratt, i din gråt. Kom till mig i sängen så väntar vi. På ingenting. Tystnad. Jag är lamslagen av vansinne. Min hand, den skriver.” (Marguerite Duras: Det är allt, översättning av Kennet Klemets).


"Jag är inte ensam om mitt fall: Jag är rädd för att dö och jag är olycklig över att finnas till. Mina tårar och mina skrik har tagit mycket tid." (Violette Leduc: Oäktingen, översättning av Eva Alexanderson)


*

Sist men inte minst konstaterar jag att det på Svenska Dagbladets kultursida numera går att läsa ord som dessa (i en musikrecension):
"Jag saknar bas som vibrerar i bröstet och beats som inte går att prata över."
Den desperata och nedbrytande popkulturens maskinmuller har segrat överallt i den mediala världen.

2 kommentarer:

Nina Lekander sa...

Mycket vackert, mycket sorgligt – och fint! Men det där sista om bas och beats skulle jag inte uppröras över, även om jag inte har grepp om kontexten. Allt gott tillönskas, med rytm i alla fall! Ölandsblåsiga hälsningar, Nina Lekander

Inre exil sa...

Tack kära Nina! Jag önskar att jag fick bli lite blåst på Öland.