söndag 4 augusti 2019

Svärdshuggningar på öppen gata, barn som dödas på järnvägsspåren...

Korsholmen i augustivärme. Foto: T.N.

Vi mennesker klynger oss til normaliteten, dvs vi søker en balanse. Hver gang det skjer en forverring av tilværelsen søker vi å kompensere for dette ved å ta oss sammen og si til oss selv at det nok skal gå over. Denne justeringen kan være en styrke, men den kan også være en torpedo under tilværelsen.
Hans ärende är synnerligen angeläget och utgår ifrån den gångna veckans makabra mord i Tyskland. Först blev några människor i Frankfurt nedkastade på spåret av en eritriansk man. En 8-årig pojke dog när tåget körde över honom, hans mamma överlevde för att hon hamnade mellan spåren. I fredags var det dags för nästa mord, då en syrier, Issa Mohammed, med ett mycket stort svärd högg ihjäl en man i dagsljus inför många vittnen, bland annat offrets elvaåriga dotter, det skedde i Stuttgart. Jag visar inte gärna sådana bilder, men här är en länk till en stor tyska tidning som gjorde det. Vad är det Hans Rustad säger? Jo, han säger att vi inför denna alltmer upprörande europeiska verklighet skyddar oss genom att fly in i normaliteten. Där intalar vi oss själva "att det nog ska gå över". Poängen är, som jag ser det, att vi istället då flyttar gränsen för det acceptabla ännu längre ut i dårskapen. Det går nämligen inte över.
Men tilsynelatende paradoksalt: Endringene og «problemene» er så store at folk flykter inn i normaliteten. Sinnet er konstruert slik at det filtrerer når det blir for mange negative nyheter: Halshogginger på åpen gate, barn som dyttes foran tog. Jeg er overbevist om at folk underbevisst forstår mye mer enn de gir uttrykk for.
Den andra artikeln jag vill uppmärksamma har skrivits av Chris Forsne, mångårig korrespondent för svenska nyhetsmedier och på senare år en av de skarpaste kritikerna av skeendet. Hon skriver här:
Hur kan det komma sig att vi i ett land där vi är så måna om att dela på restaurangnotan tycker det är helt ok att andra ska betala för att en del av oss ska känna oss goda?  (...)
Inom islam får man inte häda Profeten. Delar av miljörörelsen är på väg att utveckla samma synsätt gentemot kritik av Greta. Hädelse. Baksidan är att vad alla är överens om, att vi ska vara aktsamma om vår planet, istället ses som en religiös kamp där de otrogna häcklas och stenas. Sverige är idag i mångt och mycket ett land där åsikter värderas högre än kunskap.
Just detta, att åsikter är att föredra framför kunskap, är ett ämne jag själv behandlat vid flera tillfällen. En djupare insikt om detta fenomen kräver att man säger upp bekantskapen med åsiktsflocken. Är det av fruktan för att stämplas som något obehagligt vi vägrar ta till oss kunskap? Hur kommer det i så fall att prägla Sveriges framtid? Forsne igen:
För något år sedan avgick Gérard Colomb som inrikesminister i den franska regeringen. I det tal han höll när han lämnade sin post var det några ord som blivit klassiska. Idag, sade Colomb, lever vi sida vid sida, men jag fruktar den dag då vi står ansikte mot ansikte.Vi måste ställa oss frågan om hur långt vi är från den dagen även i Sverige.
 Jag tycker nog att vi med dessa ord i tankarna kan studera den otäcka Breivik-figuren i El Paso som stod bakom massakerna i natt. Hans tänkande bekräftar på ett kusligt sätt det Colomb fruktade.
 

3 kommentarer:

  1. Jag tror jag förstår innebörden att "fly in i normaliteten", men det har blivit tvetydigt om man betänker vad som är 'det nya normala' i det mångkriminella... förlåt, mångkulturella Västerlandet.

    Det här med att knuffa intet anande personer ned på tågrälsen har inträffat åtskilliga gånger i Tyskland och någon gång i Sverige. Åtminstone får det inte mycket uppmärksamhet i svenska MSM - antagligen anses det, skäligen, kunna väcka populasens motvilja till den föresatta politiska planen att fortsätta på det ingångna spåret (!).

    Jag kommer att tänka på Enzensbergers begrepp 'der molekulare Bürgerkrieg', och när jag googlar detta så kommer jag just till en artikel som bl a nämner detta med att knuffa ner på tågrälsen ('Gleis-schubsen'), och annat som är 'det nya normala'. Så att "fly till normaliteten" kanske snarare bör liknas att fly tillbaka i tiden - som MSM och regimens bandhundar dementerar fanns, för det är ju tryggare än nååågonsin... Som det brukar heta i MSM. Och gärningsmännen är inte förbrytare, utan alltid själva offer för omständigheterna - politikerna och MSM uppfordrar oss att öka vår omsorg om dessa otursförföljda gärningsmän.

    https://www.theeuropean.de/vera-lengsfeld/11986-der-neue-buergerkrieg-der-gegenwart

    SvaraRadera
  2. Inget att våra fejkmedier rapporterade om Stuttgart-mordet. Till skillnad från t ex Daily Mail. Vad våra agendajournalister ägnar sig åt är inget annat än desinformation för att bevara status quo - dvs. regimen/sjuklövern. Och jisses om det var julafton när asätarna kunde rapportera om El Paso-skyttens rasistiska agenda och utpeka honom som Trump-anhängare, en fullkomlig orgie i Trump-skuldbeläggning följde.

    Vi har nått en punkt eller passerat en där ingen återvändo finns.

    Även Brexit-bedrägeriet är ett exempel. 67 procent av britterna röstade för Brexit. En överväldigande majoritet. Men djupstaten (statstjänstemän, korrupta politiker, journalister etc) har gjort allt för att sätta käppar i hjulet på demokratin. En vidrig samling quislingar. Tyvärr är britterna lika kastrerade som svenskarna. Noll testosteron. Så de ynkliga fåren/hanrejerna kommer acceptera att bli pissade på. Precis som de ynkliga svenskarna. Vill man se testosteron i aktion se på Hong Kong, Venezuela och, ja, även Frankrike, men det en gång stolta Storbritannien - helt ödelagt.

    Varför offrade de där unga männen i Royal Air Force sina liv i kampen mot Tyskland? Tyskland vann ju ändå i längden.

    SvaraRadera
  3. "Varför offrade de där unga männen i Royal Air Force sina liv i kampen mot Tyskland?"

    Det är en fråga som blixtbelyser minst två saker:
    1/ Ingen kunde föreställa sig vad som skulle ske.
    2/ Tyskland "vann" inte ensamt, det gjorde den europeiska politikerklass som knappt var född när världskriget slutade. I sin iver efter en lydig, accepterande och underdånig europeisk människa, skapade de det kluster som i högsta grad orsakat och gött den katastrofala "utvecklingen".

    Tack till er båda för kommentarerna.

    SvaraRadera