torsdag 8 augusti 2019

Tillståndet i riket, tårarna om aftonen

Foto: Astrid Nydahl
Så bedrägligt vackert att se ut genom ett fönster som detta. Inifrån syns bara en grönskande björk. Just så vackert kan det vara här i vårt land. Men om man nöjer sig med det omedelbart synliga ljuger man för sig själv, instinktivt eller medvetet.

Varje morgons läsning möter oss med gruppvåldtäkter, bomber (också här i min lilla stad), skjutningar (ja, det med), mord, mordförsök, överfall, rån...

Är den stängda informationen rätt väg till frid? Den är snarare vägen till fördumning.

Om kvällarna gråter jag över det som sker. Jag gråter över den monumentala förnekelse som omger mig, också mycket nära mitt eget. Det måste till ett bedövningsmedel för att sömnen ska komma.

Morgonen därpå börjar allt om från början. Idag, imorgon, i övermorgon...

3 kommentarer:

  1. Lennart Romberg8 augusti 2019 10:46

    Today is yesterday tomorrow sjöng Artie Kaplan 1973.
    Ha det gott
    Lennart R

    SvaraRadera
  2. Thomas,

    Du är inte ensam om att känna sorg och bedrövelse över detta. Både tillståndet i landet och den aggressiva förnekelsen hos folk i ens närhet. Det är svårt att fly detta. Går helt enkelt inte att göra fullt ut. Dels för att verkligheten tränger sig på vare sig man vill eller inte, dela för att man vill hålla sig informerad om vad som händer. Men detta måste doseras med den inre exil (!), verklighetsflykt och livsbejakelse i tystnad, litteratur, musik, konst, kultur, natur, vänskap som finns att tillgå. Det blir något helt nödvändigt.
    Allt gott.

    SvaraRadera
  3. Den här postningen har jag tänkte på i flera dar nu. Den är så exakt lik mina nuvarande vardagar. Är restriktiv ifråga om bekännelser om gråt, men märkligt nog är mina tårar äkta av precis samma anledning som dina. Tänk att ens liv skulle sluta så här (är nyss fyllda sjuttio).

    SvaraRadera