Humor, hälsa och brist på allvar

Tosteberga hamn. Foto: Astrid Nydahl

Vinden slet i ansiktet igår. Vi satt i lä i Tosteberga hamn. En befriande kylig vind från Östersjön öppnade alla porer när jag lämnade plankskyddet. Det är sådana förmiddagar som behövs för att alls komma igång. Flera av sommargästerna - de som bor i husbilar - stod kvar där i närheten av bryggan. Någon kom gående, som på en promenad, fast i ett lugnare tempo och med blicken öppen för det som hände. Vi hälsade, jag fortsatte och tog kepsen i handen för att inte förlora den åt vågorna.

Ivar Arpis humor passar bra idag:

Antiken är trams. Vad har antiken någonsin gett oss? Grekland, Rom, Egypten, Persien - vad visste de om klimatet? Om värdegrunder? Hade de ens mänskliga rättigheter?!

Å andra sidan kanske alla skämt nu blir tagna för allvar. Sverige är som bekant en mycket seriös nation, vilket inte minst bevisas av tv-utbudet för hösten och vintern. Inte ett skämt så långt ögat kan se (för att nu bara ta ett exempel)!

Fredag igen. Veckorna rullar in över mig och först på lördagen förstår jag att det är dags att slappna av med en fika på Café Böckmans i Bromölla. Ingen annanstans smakar en räksmörgås så bra som där, särskilt så länge det går att sitta på uteserveringen. Men kan jag verkligen slappna av? Inte helt eftersom de jämna plågorna finns hos mig dygnet runt. Har lovat mig själv att avstå från kliniken. För precis ett år sedan började en evighetslång vandring genom olika behandlingar. Inte igen, inte på några villkor. Jag fick godkänt på alla prover jag tog för en vecka sedan. Methotrexaten gör på sjätte eller sjunde året vad den ska, utan att lever och njurar tar stryk. Förmiddagarnas utflykter och sedan låst ytterdörr. Så ska jag ha det nu och resten av vinterhalvåret.

Tosteberga hamn. Foto: Astrid Nydahl