![]() | ||
Foto: Astrid Nydahl |
Kan och ska man lita på allianser? Anders Björnsson skriver om saken på Alliansfriheten.se:
Låt oss vara tydliga. Säkerhet får inte grundas i ideologi. Ty makten är blind, oförutsägbar (liksom på sitt sätt rättvisan). Den räknar inte med lojaliteter och gör därför inga bindande utfästelser. Allianser har alltid varit spel för gallerierna. Vad hände med trippelalliansen 1914, med 1934 års tysk-polska pakt? Varför övergav det entofascistiska, antisemitiska Rumänien sin vapenbroder Tyskland i andra världskrigets slutskede? Ceaușescus stat närmade sig på sextiotalet åter den då reellt existerande förbundsrepubliken. Idag ger turkarna Washington huvudvärk. Och sådant är normaltillståndet i den internationella politiken. Nato har aldrig lyckats rucka på detta; Warszawapaktens broderliga hjälp var ett hån mot de svagare. Medlet mot tygellösheten är internationell diplomati, avspänning, ömsesidiga fördelar. Främsta prioritet för Sverige regering bör vara att inte skaffa sig fiender, inte välja sida och inlåta sig i korstågsföretag, alltid, alltid lyssna på den som tänker annorlunda.Det jag här citerar är artikeln avslutning. Det intressanta med Björnssons artikel är att han grundar sitt resonemang på historisk erfarenhet. Han låter denna leda in i vår samtid, där han med konkreta exempel visar hur förrädiska allianserna kan vara:
Det är möjligt att Sverige känner mera samhörighet med Trumps Amerika och Johnsons UK än med Putins ryska federation eller Xis folkrepublik; och vad med demokratier om det rasifierade Sydafrika och det hindunationalistiska Indien? Men i intet fall kan detta få bestämma vårt lands säkerhets- och utrikespolitiska orientering. Den svenska regeringen har ingen annan uppdragsgivare och ansvarsutkrävare än det svenska folket. Våra förbindelser med andra länder måste bestämmas av detta folks välgång, inte av doktriner, inte av principer, inte av värdegrunder. Vänskapsband kan närsomhelst brytas. Våld är alltid grymmast inom familjer. Välgärningar premieras sällan när den nationella äran eller den ekonomiska nyttan står på spel.Björnssons text har för övrigt rubriken "Låt inte svensk säkerhetspolitik styras av värdegrunder!"
Detta har jag predikat i 15011 år (minst), med Nato-motstånd, anti-ryss-hat, realpolitik, non-interventionism och framför allt inga korståg för demokrati och mänskliga rättigheter. Det är fullkomligt sinnessjukt att försöka framtvinga "demokrati" med sanktioner som dödar hundratusentals irakier, som skedde innan den olycksaliga anglo-amerikanska invasionen 2003. Inser man inte det är man i princip kommunist. Även om man kallar sig anti-kommunist.
SvaraRadera