Poeten Urban Andersson är död

Urban Andersson. Foto: Magnus Liam Karlsson (Norstedts förlag)

Urban Andersson, den fine poeten och översättaren, har lämnat oss. 

Urban Andersson (1938-2019) debuterade som poet 1965 och gav ut nio diktsamlingar, vilka alla ingår i Samlade dikter (2018). Han tilldelades Svenska Dagbladets litteraturpris 1990 (och senare en rad andra fina priser och utmärkelser).

Han var även en framstående översättare av danska och norska författare, bland andra Suzanne Brøgger, Villy Sørensen, Vagn Lundbye, Herbjørg Wassmo, Jon Fosse och Linn Ullmann. 

Här följer min recension av det som kom att bli hans sista diktsamling, Den andra natten:

”Som när vatten stiger och sjunker/ ljus övergår i mörker/ och mörker åter i ljus/ så är din andning i mig/ medan jag fortfarande/ söker en bön/ som kan förvandla orden/ till tomma skal”

I Urban Anderssons diktsamling är det sent i livet och sent på jorden. Det ordlösa och mörka dominerar i allt högre grad. Kallpratandets tid är förbi. Blicken skärps inför väsentligheterna, både de som stavas gemenskap, samhörighet och kärlek, och de som får namn av det kringliggande (samhället, kollektivet).

Redan i den första dikten söker Andersson efter de ord som ”bevarat sin fukt”. Jag tolkar det som en längtan efter det ännu levande, eftersom det i fukten alltid kan spira helt små organismer, tecken på livet. Döda ord strös över oss dagligen, i medierna, i mobiltjattret vi inte kan freda oss mot i offentliga miljöer.

Det verkligt levande finns förstås i det man delar med sin älskade, men också i husets tystnad, den som tryggt omsluter vad huset i sig erbjuder levandet, ”de små ljuden/ knappt urskiljbara”.

Efter en magnifik augustidikt om det annalkande mörkret och två kortdikter om kärleken och saknaden, kommer så dikten som placerar både diktaren och hans krets i den oro som är hela kontinentens, för de blinda ännu inte möjlig att se men för de flesta ett konkret hot:

”Det var då vi till slut hade insett/ hur dödligt försvagat Europa var/ och att vi sedan länge/ levde i Krigets hus”

Begreppet Krigets hus är en uråldrig term från islamisk teologi, Dar al-Harb, som konkret innebär att man befinner sig i de länder där islam ännu inte härskar. I ett sådant Krigets hus befinner Europa sig. Det går en kall kår genom mig när jag i poesin möter begreppet.

Av det drar jag en preliminär slutsats: vi lever också sent på jorden i den alldeles konkreta betydelsen som samhällsvarelser. Oavsett om vi i vår existentiella ensamhet ser bilden:

”Allt virvlar bort/ Blott med min längtan/ klamrar jag mig fast/ vid trädets nedersta gren/ över vattnet som stiger”

Det finns i Den andra natten många inslag av helig tröst, liksom det finns konkret smärta och sorg inför det stora som människolivet vill vara. Jag tycker mycket om Anderssons sätt att skapa en känsla av respekt och andlöshet inför det levande miraklet, samtidigt som hans dikter påminner om det viktigaste av allt: ändligheten, det slutgiltiga mörkret.

***

I förordet till min bok Solitär i nyspråkets tid skrev Urban Andersson:

I samma takt som förflackningen av svenska medier accelererar blir behovet av alternativ allt större. Många av oss vet att man numera kan hitta detta goda till och med i bloggar. Det var den vägen jag själv tog till Thomas Nydahls värld och där fann en människa som inte bara skrev om existentiella frågor utan också vältänkt och välformulerat presenterade nyutkommen litteratur (inte minst sådan som ofta försvinner i dagstidningarnas hantering). Dessutom mötte jag rösten hos en man som uppenbarligen levde med ett slags främlingskap jag kunde känna igen hos mig själv, inför företeelser i tiden och vårt eget land: konsumismen, krackelerande välfärdssystem, den kvävande konsensuskulturen i medierna, tron att ”människor kan bygga ett liv på socialbidrag” och oron för det Hans Magnus Enzensberger kallat ett lågintensivt inbördeskrig.

Vidare skriver Andersson:

Thomas Nydahl har i decennier rest vida omkring och berättat om sina resor i böcker och reportage – från Europa, Israel, Mellanöstern och Nordafrika. Numera säger han sig tycka om ordet ”hemmavid” och redogör för alla de vardagens nödvändiga rutiner som måste finnas för att man ska stå ut med sig själv. Dit hör alldeles självklart en beskrivning av hur man sätter en surdeg, matar och vårdar den som ett barn innan det blir dags för brödbaket, undret ”som ger bröd resten av vintern”. Ändå: ”Det finns ingenstans där jag kan gömma mig längre”, skriver han. Det är nödvändigt att säga ifrån inför förtryck och orättvisor, även om alla i hans omgivning säger att han kränker en annan kultur: ”Skulle jag tiga när jag ser hur man skär sönder små flickors sköten? Skulle jag tiga inför Indiens brudbrännare? Skulle jag tiga när jag ser filmer från Afrikas horn, där vuxna män stenar en tonårsflicka till döds?”

***

Tillägg 11/9 från Norstedts förlag

Vi minns Urban Andersson

Poeten och översättaren Urban Andersson har avlidit. Vi minns honom för hans författarskap, nyfikenhet och varma personlighet.

måndag 09 september 2019

 

Poeten och översättaren Urban Andersson har avlidit. Han debuterade 1965 med En tid under örnar, den första av nio diktsamlingar. Den senaste, Den andra natten, utkom 2013. I samband med hans 80-årsdag i november 2018 gav Norstedts ut Samlade dikter.

För Det hemliga ljuset (1990) tilldelades han Svenska Dagbladets litteraturpris, med motiveringen: ”Fjärran från den religiösa poesins schabloner rör han sig med ett språk som avvisar all svassande retorik och framstår som både maximalt förenklat och maximalt betydelsemättat.”

Urban Andersson var också en av våra finaste översättare från danska och norska, och gav svensk språkdräkt åt bland andra Villy Sørensen, Vagn Lundbye, Suzanne Brøgger, Morten Ramsland, Herbjørg Wassmo, Linn Ullmann, Jon Fosse, Merethe Lindström och Geir Gulliksen. Våren 2018 tog han emot 2017 års pris till Elsa Thulins minne för framstående översättargärning, för att han ”i ett imponerande antal verk med precision och osviklig känsla för nyanser återskapat de mest varierande stilarter, alltifrån det kärvt fåordiga till det uppsluppet spirituella”.

Han var under flera decennier också verksam som litteraturkritiker i Svenska Dagbladet.

Vi på Norstedts minns honom för hans fina författarskap och hans oerhörda professionalism som översättare, men lika mycket för hans nyfikenhet och varma personlighet. Vi kommer att sakna honom mycket.

Urban Andersson 1938–2019

En tid under örnar (Bonniers, 1965)

Nu ser du mig (Bonniers, 1966)

Den heta andedräkten (Proprius, 1972)

En natt i december (Norstedts, 1975)

Mellan mörker och ljus (Rabén & Sjögren, 1978)

Fågelns öga (Rabén & Sjögren, 1981)

Det hemliga ljuset (Norstedts, 1990)

Stjärnor Drömmar Mörka vatten (Norstedts, 1996)

Den andra natten (Norstedts, 2013)