Två olika identiteter som ung

Som expedit på Malmström & Co i Malmö, 1968

Att det är i unga år man söker sin identitet är en självklarhet. Jag sitter nu med gamla bilder som ska digitaliseras, och när jag ser dem på skrivbordet är det två saker som genast slår mig.

På övre bilden har jag just fyllt 16 år. Det är 1968 och jag har gått ut grundskolan. Pappa var chef för dekorationsateljén på anrika Malmström & Co och det var lätt för mig att få jobbet. Jag fick helt själv, så ung jag var, ansvara för junioravdelningen. Jag backade snart ut därifrån och utbildade mig till dekoratör hos Ohlssons Herrbeklädnad tvärs över gatan. Efter att ha synts i tv i samband med en demonstration mot USA:s krig i Vietnam, då ambassadör Holland besökte vår stad 1970, blev jag inkallad till direktören. Jag läxades upp och fick veta att en anställning hos dem inte var förenlig med "anti-amerikansk" verksamhet.

Jag lämnade därmed också det företaget. Kvar fanns reträttplatsen ute i Sege, Nordsjö Färg. Jag började arbeta dagen efter anställningsintervjun och stannade länge. Trots helvetet med alla  lösningsmedel och ett extremt buller som låg över gränsvärdet 90 decibel trivdes jag bland arbetskamraterna, i nio fall av tio vänliga och rara människor. När vi strejkade för bättre arbetsmiljö och en lönehöjning till 12 kronor i timmen var lokaltidningen där och intervjuade, via stängda fabriksgrindar. Inga journalister släpptes in på fabriksområdet.

Dessa år formade jag två helt olika identiteter. Men jag förblev i allt väsentligt densamme. Och nu då?

Som strejkande fabriksarbetare på Nordsjö Färgfabrik, 1970
Till vänster om mig står norrmannen som körde truck, och
den gamle trotjänaren som angreps av förmännen men svarade:
"Jag strejkar inte, jag bara vilar benen."