tisdag 8 oktober 2019

Cream - White Room (Royal Albert Hall 2005)

Han dog för några dagar sedan, 80 år gammal. Ginger Baker var trummis i Cream, den första engelska grupp jag kunde dansa till i mycket unga år. Jag går mycket i barndom, så det passar fint att återstifta bekantskapen med dem när de spelar den legendariska White Room. Om jag inte missminner mig var väl Cream också Eric Claptons andra gruppkonstellation efter Yardbirds som blev populära bland oss som var födda alldeles i början av 1950-talet. Däremellan var han med i John Mayalls Bluesbreakers, bandet där otaliga bluesartister medverkat (och som jag såg i en annan konstellation på Club Bongo i Malmö när jag var femton år). Den tiden är det väl inte många som har något minne av, därför att Eric Claptons livslånga musikerkarriär handlat om soloprojekt tillsammans med en rad andra musiker, såväl från USA som från Storbritannien. Clapton sjunger de ljusa partierna i White Room, resten tas om hand av Jack Bruce, han avled 2014. Nu är bara Clapton i livet och han förvaltar arvet med den äran. Bästa minnestexten om Ginger Baker finner du här.

2 kommentarer:

Stefan Lundin sa...

"White Room" är min favoritlåt med Cream!

Cello Jr sa...

Samma här. Vad hette textförfattaren? Skiter i att googla - minns plötsligt: Peter Brown, etno-jude tror jag. Och ja hur många bra texter som helst med Cream. Skumma, men fantasibefrämjande. Fritt ur minnet: "You thought the leaden winter
Would bring you down forever
But you rode upon a steamer
To the violence of the sun"

Druggy, yes! I but I was a druggy then.