Dagens identitetspolitiska träsk

Foto: Astrid Nydahl

"Ungefär som då uppträder nu vänstern (och inte bara den yttersta vänstern) och den yttersta högern på en och samma gång som varandras fiender och allierade, fiender därför att var och en vill tillskansa sig makten, allierade därför att den ena såväl som den andra föraktar bestående samhällsordning och individen som individ. Ungefär som då utbreder sig nu identitetsfokus och identitetsfanatism, gruppidentitetsfokus och gruppidentitetsfanatism.

På vänsterkanten är arbetarklassen utbytt mot kvinnor, människor med annan hudfärg än vit eller annan sexuell läggning än hetero. På högerkanten är ”rasfrändskap” utbytt mot kulturell eller nationell hävdvunnen hemhörighet. På nytt har det blivit viktigare att tillhöra, stödja eller relatera till grupper än att odla sin personlighet och gå sin egen väg, än att hävda värdet av integritet, bildning, omdöme, måttfullhet och individuellt ansvar och än att misstro stamrepresentativitet, klanrepresentativitet, oomkullrunkeliga ideologier som sådana, enögd partism och totalitetstänkande som förr eller senare kommer att bli totalitärt." (Peter Luthersson i Axess)

Totalt obegriplig är samtiden för gamla vänster- och högermänniskor. Jag fördes in i vänstern som sjuttonåring och lämnade den för alltid drygt tio år senare. De erfarenheter jag gjorde vill jag inte vara utan.

Att lära och läsa sig till kunskap om hur politiken och makten ser ut, är ytterst viktigt. Man kan inte "känna" sig fram till ståndpunkter. Det är därför jag med sorg ser hur många människor i mina döttrars och söners generation som nöjer sig med känsla och därför navigerar helt fel. Vad som plågar Europa, och nu inte minst Sverige, kan de aldrig förstå. Så länge de vägrar läsning och studier irrar de runt i detta identitetspolitikens träsk. Det blir viktigare att positionera sig utifrån sexuell läggning än seriöst förhålla sig till samtidsproblemen.