lördag 26 oktober 2019

Mångkulturen som illusion, relativismen och livets förgänglighet

Foto: Astrid Nydahl

I dimmor, regn eller solsken har veckan erbjudit vackra stunder vid kusten. Som alltid tvättar jag där bort mina plågor och bördor.

Sedan min guddotter fött sitt första barn har det varit oroliga dagar. Både för barnet och föräldrarna. Det tycks lätta nu.

Snart ska Sara Danius begravas och jag påminns om livets förgänglighet. Att skicka kondoleanser är en självklarhet, men något jag helst hade sluppit. I år är det för många dödsfall, för många kondoleanser.

Min trakt av Skåne är nu hårt drabbad av den poänglösa illusionen om mångkulturen. På en vecka ägde sex personrån rum i centrum. Bilar länsades, bilar brann, bilrutor sköts sönder. Det väpnade våldet är definitivt introducerat också här, med såväl skjutningar som sprängladdningar. Ute på Landön ser man inte spår av detta postmoderna elände. Inte en slöja, inte en moské i sikte. Hur länge friden får råda i det avseendet vågar jag inte ens sia om.

Jag drar mig till minnes vad han sa, Storbritanniens förre överrabbin Jonathan Sacks.:

”Multikulturen hade de ädlaste motiv, dess avsikt var att skapa ett tolerantare samhälle där var och en, oavsett hudfärg, ursprung eller kultur skulle känna sig hemma. Det blev precis tvärtom (…) I en relativistisk kultur finns det ingen moralisk konsensus, bara en kollision mellan olika ståndpunkter, där den mest högljudda vinner.”

Det passar väl bra att nämna FN:s råd för mänskliga rättigheter just idag? Varför är lätt att förklara. Se här vilka som sitter i detta råd:
Saudi Arabia, Pakistan, Somalia, Nigeria, Qatar, Egypt, Cuba, China. Joining on January 1, 2020:Venezuela, Mauritania, SudanLibya
Som alla vet har dessa länder ett helt fläckfritt uppförande just när det gäller mänskliga rättigheter. Det känns betryggande att de vakar över alla andra FN-medlemsstater.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar