 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Det blev tillökning i familjen i förrgår. Förutom mina egna elva barnbarn har jag nu guddotterns första son. Det är en glädje och vi fröjdas alla med att skicka bilder kors och tvärs. Till helgen ska jag träffa den nya, unga familjen.
Vid sidan av det konstaterar jag bara att det är överhettning här. Hjärnan och hjärtat är två organ som klarar det mesta, men inte allt. Först skulle vi hålla minnesstund för Tobbe som vi förlorade för fem år sedan. Senare samma dag fick vi veta att min äldste son blev Nobelpristagar-förläggare med Olga Tokarczuk.
Så dog Sara Danius. Det var ingen chock. Jag visste hur sjuk hon var och jag har i månader vetat att slutet var nära. Men det är en stor sorg att just hon skulle behöva avsluta så tidigt. Hon var en i alla avseenden magnifik kvinna.
Ovanpå det Turkiets krig mot kurderna, ett krig lika meningslöst och mordiskt som någonsin den serbiska krigsmaskinens mot Bosnien och Kosovo.
Ovanpå det kom stormen mot Peter Handke, som väl i första hand riktar sig mot Akademien. Inte kunde jag tiga om det. Handkes lovsånger till massmördarnas generaler och politiker kan vi inte tiga om. Trots att Akademien hade tänkt sig just det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar