Ny-ottomanerna och Vita husets mordiska förolämpning

Foto: Astrid Nydahl

Ja, Turkiets krig är nu en katastrof. Den berör först och främst folken i syriska Kurdistan, men också resten av världen. Är inte det patetiskt att säga? Nej, det är det inte. 

IS-fångarna lyckas fly ur de fängelser där de placerades efter kurdernas och USA:s gemensamma krig. Men Herr Trump, den avskyvärt impulsive förolämpning som styr USA, tyckte plötsligt att det inte fanns skäl att hejda den ny-ottomanska diktatorn Erdogan. Han gav därför Turkiet fria händer. Och med fria händer ser vi vad de kan åstadkomma. Det är en mardröm och en alldeles konsekvent situation. Så ser det ut. Så kommer det att förbli.

Europa, om nu inte andra, är skyldigt kurderna en stor ursäkt. Å andra sidan får vi rejält på käften när IS-krigarna kommer tillbaka och spränger caféer, konsertlokaler, bussar och tåg. Jenny Nordberg rapporterar i Svenska Dagbladet:

Nisha tillhör den kristna minoriteten i norra Syrien och ingår i det som kallas SDF, Syrian Democratic Forces, där bland andra assyrier/syrianer strider tillsammans med främst kurdiska och arabiska trupper. Nu flygbombar Turkiet och tiotusentals människor försöker desperat fly från norra Syrien. Nisha pratar fort och oroligt när vi når henne på telefon på väg från Qamishli mot gränsen:

”Vi känner oss helt övergivna och vi är förvirrade. Jag befarar att vi kommer att drabbas värst och att vi kan bli utplånade nu.”

I världspolitiken har Nisha en del sympatisörer, men nästan inga vänner. Det blev tydligt när Donald Trump beordrade amerikanska soldater att stå tillbaka och släppa in ett turkiskt anfall mot kurd-kontrollerade områden.