Rupert Christiansen: Ljusets stad. Hur det moderna Paris skapades (Daidalos, översättning av Linus Kollberg)

Vem vill inte se Paris minst en gång i sitt liv? Vi på Lorensborg i Malmö gjorde två tidiga resor dit, första gången 1969, året då vi skulle fylla 17. Och vad är det man ser när man kommer dit som ung? För de flesta handlar det väl om märkesplatserna, de omtalade byggnaderna, konsten, de mytomspunna kvarteren. Några av mina yngsta barnbarn fick chansen i år och de tog sig till ungefär samma platser.

När Rupert Christiansen vill skriva en specifik Paris-epoks historia gör han det elegant och okonstlat i Ljusets stad. Han är kritiker och författare, samt medlem av Royal Society of Literature. Han har en lång rad böcker bakom sig och sitter i juryn för Birgit Nilsson Prize.

Boken handlar i allt väsentligt om den senare halvan av 1800-talet och i centrum står Napoleon III och hans handplockade ”prefekt för Seine”, George-Eugène Haussmann. Han tillträdde 1853. Från att ha varit en anonym tjänsteman blev han en historiskt avgörande person som kom att sätta sin prägel på alla de viktiga förbättringar och försköningar som gjordes av Paris, både i form av byggnader och boulevarder, men också i viktiga områden som vatten och avlopp.

Haussmann började med att låta riva alla förfallna bostadshus vid Place du Carrousel för att sedan fortsätta med ”den första ekern” i det hjul av breda boulevarder  som skulle komma att bli sin tids viktigaste transport-knutpunkter. Projektet gick under namnet la grande croisée. Boulevarderna kom att bli nyttiga i maktens säkerhetstänkande, liksom i Haussmanns vision av öppna och ljusa miljöer för handel och bostäder, vilka skulle generera stora inkomster till ägare och entrepenörer.

Christiansen betar av projekt för projekt, bostäder, parker, muséer, den nya fina operan (Garniers), ja allt som med Haussmann och andra kom att bli det moderna Paris, med både rinnande vatten i bostäder och hygienska konstruktioner för avloppsvattnet. Det är där i historien han konstaterar att Paris utomlands fått rykte om sig att vara det nya Babylon. Inte minst engelsmän förfasades över detta syndens näste med sin oblyga kombination av fåfänga och prostitution. Könssjukdomarnas dramatiska ökning lät inte vänta på sig, inte heller den kraftigt stigande konsumtionen i överdådiga varuhus.

Det skulle komma mörkare tider, också för Haussmann. En opposition växte fram mot honom. Journalisten Jules Ferry lät 1868 samla sina texter om honom och utgav dem som pamflett. Haussmann ansågs gynna de rika och förråda de fattiga, ett bara alltför välbekant tema i västerlandets ekonomiska historia.

Med både breda penseldrag och detaljskärpa leder oss Christiansen sedan fram mot de militära katastroferna, krig och belägring, och sedan den kortlivade men mytologiskt rika och i många avseenden viktiga Pariskommunen. 1875 fick Frankrike tredje republikens konstitution och landet skulle sedan leva i ett nytt historiskt skede, som dock brutalt avbröts 1940, då tyskarna återvände, ”nu som nazister” konstaterar Christiansen torrt.

När andra ungdomar i familjen står redo för livets första Parisresa kommer jag att rekommendera dem en nyttig och spännande historielektion i form av denna bok.