Sara Danius är död

Sara Danius i Lissabon 1986. Foto: Thomas Nydahl

Sara Danius (1962 – 2019) avled natten till den 12:e oktober efter långvarig sjukdom. Jag vill börja med ett vackert personligt minne, därefter tecknar jag några av hennes steg i litteraturens värld.

Vi är dvärgar som står på jättars skuldror. Det gäller oss alla, både män och kvinnor. Vi är dvärgar som står på jättars skuldror. 

(Sara Danius vid Svenska Akademiens Högtidssammankomst den 20 december 2017)

Vi satt på en liten restaurang i en by utanför Lissabon. Det var 1986. Hon var 24 år. Jag 34. Jag hade den våren avtalat med hennes mamma om en gemensam resa till Lissabon.

När allt var bestämt gick det någon vecka. Det knackade på dörren hemma i Tollarp. Där stod en för mig okänd, ung kvinna som presenterade sig med orden ”Jag heter Sara Danius och är Anna Wahlgrens dotter”. Hon undrade om hon fick komma in, det fick hon förstås. Hon sa som det var: skulle mamma Anna följa med mig till Lissabon ville hon vara med. Desto roligare!

Sara Danius i Lissabon 1986. Foto: Thomas Nydahl

Jag flög själv från Kastrup och installerade mig på den vanliga hotellet i närheten av Avenida da Liberdade. Två dagar senare kom Anna och Sara, de skulle bo på ett mindre ställe i Estoril. Vi möttes i Edvard VII:s park och våra stadspromenader kunde börja. Första pausen blev på det café där Fernando Pessoa brukat sitta, Martinho da Arcada vid Praça do Comércio, inte långt från floden Tejo.

Men några dagar senare, mot slutet av veckan satt vi alltså på den lilla restaurangen. Vi åt och drack gott. Vinet fick oss att skrattande umgås. Anna frågade om inte Sara skulle skriva hem till mannen i sitt liv. Vi förstod vinken och någon timme senare var hela bordsduken av papper fulltecknad med dikter, infall, teckningar – allt. Den lades i ett stort kuvert och skickades hem till Sverige. Sara var en ung litteraturstuderande. Hon höll som bäst på med en uppsats om Tomas Tranströmer.

Det minnet har etsat sig fast genom åren. Det var samma år som min yngste son föddes, samma år som Olof Palme mördades och Tjernobyl flög i luften.

Länge sedan är ett understatement. Men det är sådana tankar som kommer för mig idag. All min medkänsla till mamma Anna Wahlgren, till Saras son Leo, syskonen och alla barnen.

*

Sara Danius som Svenska Akademiens ständiga sekreterare. Privat bild.

Sara Danius litteraturvandring var internationell och omfattande. Från studier vid Stockholms universitet och Nottinghams universitet kom hon så småningom till Duke University i USA. Hon kom att bo tio år i landet och lade 1997 fram doktorsavhandlingen The Senses of Modernism: Technology, Perception and Modernist Aesthetics.

Två år senare disputerade hon vid Uppsala universitet för att sedan återvända till USA.

2008 blev hon lektor och senare professor i estetik vid Södertörns högskola. Hennes studier har omfattat en rad olika ämnen, men tre författarskap har hon ägnat särskilt stor uppmärksamhet: Marcel Proust, Honoré de Balzac och Virginia Woolf. I sina essäer, artiklar och böcker har hon analyserat en lång rad andra författarskap, liksom foto- och glaskonst. Hennes passionerade intresse för kläder och klädskapande är sedan länge allmänt bekant, inte minst genom de klänningar hon burit i offentliga sammanhang.

Den lilla boken Om Bob Dylan är en välslipad liten pärla som visar på något annat än popkulturens ofta ytliga iakttagelser.

Hon invaldes i Svenska Akademien 2013, och i sitt inträdestal över Knut Ahnlund kretsade Danius mycket kring hans stridbarhet och hans farväl till Akademien. Bland annat sa hon:

”Hade Ahnlund rätt? Gjorde han rätt? Gav han sin traditionsbundna kultursyn rätt uttryck? Det är inte min sak att avgöra det, och i alla händelser är det för tidigt. Men så mycket är säkert: man måste känna djup respekt för den principfasthet som karakteriserade hans person. Å andra sidan är frågan om rätt eller fel kanske inte det väsentliga vad Ahnlunds eftermäle beträffar. Det är skillnad mellan att ha rätt och att få rätt. ”

På sådana frågor skulle Danius för egen del, alldeles bestämt ha svarat med sångens ord:  ”Je ne regrette rien”.

2015 blev hon Akademiens ständige sekreterare. Vad som sedan hände har löpsedlar och allmänt skvaller hojtat om i övermått. Det har lämnats och kommits tillbaka. Några har inför pressen smällt i dörrar men sedan återvänt bakvägen. Sara själv lämnade med värdighet efter att ha blivit fråntagen uppdraget som Svenska Akademiens första kvinnliga ständiga sekreterare. Just hennes värdighet kommer alltid att stå i skarp kontrast till annat i den kretsen.

Under Sara Danius tid som ständig sekreterare tillkännagavs följande Nobelpris i litteratur:

2015 Svetlana Aleksijevitj, Vitryssland

”för hennes mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid”

2016 Bob Dylan, USA

”som skapat nya poetiska uttryck inom den stora amerikanska sångtraditionen”

2017 Kazuo Ishiguro, Storbritannien

”som i romaner med stark känslomässig verkan har blottat avgrunden under vår skenbara hemhörighet i världen”

Sara Danius stod länge i tvärblåsten och försökte reda ut vem som gjort vad och vilka konsekvenser det skulle få. Hon lämnade själv såväl sekreterarposten som sin stol i april 2018.