Ur tid är ledan. Kärdes marxistiskt färgade världsåskning och Srebrenica

Foto: Astrid Nydahl

Ur tid är ledan. Ja, för det är ledan som drabbar mig när jag läser våra fyra rikslikare. Att också tiden är ur led är helt sant. 

Nu står de fram, en efter en, och relativiserar Handkes försvar av Milošević-regimen och den bosnisk-serbiska ledningens (som styrde från Belgrad, lägg det på minnet) beslut att döda alla män och pojkar i Srebrenica. De kallas bosniaker. Det gör jag gärna, även om pressen kallar dem muslimer. Muslimer är de för att den ottomanska ockupationsmakten tvångskonverterade dem. Länge sedan? Ack, allt är länge sedan. Men alldeles nu säljs Handkes resedagbok för 14.000:-.

Nu senast DN:s kritiker Rebecka Kärde, som också sitter i Akademiens ”Nobelkommitté”, som ur en ”marxistisk färgad världsåskådning” skriver: ”En omdömeslös, relativiserande vinkel på ett folkmord? Kanske det.” 

Å andra sidan kan man säga att det är ett klargörande från hennes sida. Hon lekte i flickrummet när Milošević-regimen förödde hela det forna Jugoslavien, inklusive den serbiska republiken, så jag antar att hon inte riktigt hunnit med att läsa på just den berättelsen, eftersom hon i DN idag säger att Nobelkommittén läst 70 böcker av Handke. 

Det tror jag förstås inte på. Min gamle vän Alvar Alsterdal sa en gång att bara Per Garthon läser så mycket på kort tid, men att han också läser som mest ungefär var femte sida i böckerna.

Medan massakern pågick fanns det en säger en vänsteraktivist som skrev, engagerade sig på plats, organiserade, det var Ulf B. Andersson på tidningen Arbetaren (som nu arbetar på Amnesty Press). Alla andra teg, tills det blev opportunt att tala. Kärde sitter nu i Akademiens ”Nobelkommitté”. 

Deras första beslutet i prisets historia som beslutats av denna utvidgade, allkloka kommitté, blir därför för 2019 precis så groteskt fel att bara de kan dela ut det. Låt dem göra det! Det finns mycket mylla att gräva ner sin skam i. Men Srebrenicas mödrar glömmer det inte.