Vilodag o festdag samtidigt. Aleksandar Hemon har något viktigt att säga

Foto: Astrid Nydahl

Vilodagen är här. Men festen börjar mitt på dagen. Så kan man kombinera när det behövs. Idag behövs det.

I DN publiceras Aleksandar Hemons text om Handkes Nobelpris. Den har perspektiv som inte alla debattörer kan använda:

Jag har inte kunnat läsa Handkes verk sedan han började ägna sig åt det hopplösa företaget Milosevic och Serbien. Genom att vara bosnier är jag inte lika europeisk som de visa svenskarna i Nobelkommittén, som nyligen utsåg Handke till pristagare. Jag misslyckas därför ständigt med att inte koppla ihop hans berättelser om, låt oss säga, en målvakt som lider av ångest inför straffsparken med hans uppfattning om att de som försvarade Sarajevo själva släppte bomber på marknader fulla av folk för att sedan kunna lägga skulden på serberna. 

Aleksandar Hemons har i många år varit en favorit för mig. Jag har i mitt bibliotek samtliga böcker som översatts till svenska, liksom de till engelska översatta. Jag rekommenderar honom, såväl för hans specifikt bosniska erfarenhet som för hans skruvade och högst personliga berättarstil. Romanerna säger något väsentligt om Europa och USA i samtiden.

Här mina texter om Love and Obstacles och Lazarusprojektet. Hemons tidigare översatta romaner, Frågan om Bruno och Nowhere Man vill jag också rekommendera.

Foto: Astrid Nydahl