fredag 29 november 2019

Leonard Cohen: Thanks for the dance



“Listen to the hummingbird/ Whose wings you cannot see/ Listen to the hummingbird/ Don’t listen to me,” “Listen to the mind of God/ Which doesn’t need to be/ Listen to the mind of God/ Don’t listen to me.” 
Javier Mas, Malmö 2010. Foto: Astrid Nydahl
Dessa rader viskade/sjöng Leonard Cohen till en journalist i New York, kort före sin död. Han visste att den kom snart och han beklagade att han inte skulle hinna färdigställa den. Det har nu sonen Adam Cohen gjort, liksom åtta andra sånger. De är alla ett gripande återseende med pappa Cohen. Sonen har tagit med sig de bästa musikerna och vokalisterna till inspelningsstudion för att göra sånger av dessa skisser, med allt från synagogan Shaar Hashomayims kör som var med på You want it darker, till Jennifer Warnes, Beck och Javier Mas från Barcelona (som hade en central roll i hans två längre turnéer, som skulle bli de sista, som bland annat tog honom till Sverige), som här verkligen lyser, inte minst när han spelar på Cohens gitarr och sin egen luta.

Jag tror att det nog bara är Cohen som kan kombinera en sådan körs medverkan och erotiskt laddade texter. Som här:
 “I had a pussy in the kitchen/ And a panther in the yard”

“In the prison of the gifted/ I was friendly with the guards/ So I never had to witness/ What happens to the heart.”
“The Night of Santiago” är kanske det enskilt starkaste numret, både musikaliskt och lyriskt. Det är en lovsång. Kvinnan visar sig vara både gift och mamma, men han lovsjunger henne. Hon ger honom en falsk bild av sig själv:
“Said she was a maiden/ That wasn’t what I’d heard/ For the sake of conversation/ I took her at her word.”
Texten är mer fysiskt konkret. Kvinnans bröst sover, han väcker dem till liv och mottagande:
“her nipples rose like bread”.
Sedan kommer omkvädet som leder tankarna till den mycket tidiga sången Suzanne, fast det då var hon som förde honom ner till floden. Nu heter det:
“Took her to the river/ As any man would do,”
“I wasn’t born a gypsy/ To make a woman sad.”  

Leonard Cohen på scen i Malmö 2010. Dubbelexponerad bild av Astrid Nydahl

Men livet, också Cohens, går mot sitt slut. Cancern är en stor plåga, men han får medicinsk hjälp: “Living on pills/ For which I thank God”.

Och som alltid i hans böner och sångtexter finns Kvinnan med stort K där. Också döden är en kvinna:
“My page is too white /.../ “My ink is too thin/ The day wouldn’t write/ What the night pencilled in/ But I know she is coming/ I know she will look/ And that is the longing/ And this is the hook.” 
Vackrare än så kan det kanske inte sägas på en postum skiva. Jag lyssnar med tacksamhet till den, begrundar orden, njuter av musiken och viskningarna. 

Leonard Cohen på scen i Malmö 2010.


1 kommentar:

BITTERPITTEN sa...

Jag älskade verkligen If you want it darker, men blev lite skeptisk till nya skivan som bygger på fraser som sonen sammanställt,det kändes inte rätt liksom. Men efter dina lovord får jag nog ge den en chans.