Maktens intellektuella slapphet

Foto: Astrid Nydahl

Då vår statsminister visar sig oförmögen att förstå och/eller vilja analysera den svåra situation han och andra politiker försatt Sverige i, och därefter fatta kloka beslut, vill jag anföra följande:

"Jag hävdade ett negativt samband mellan brådska och tankar. Denna iakttagelse har gamla anor i den filosofiska diskursen: det är den distinktion Platon gör mellan en filosof, som har tid, och människorna på den offentliga platsen, agoran, som har bråttom. Vad han säger är ungefär att där brådska råder är det omöjligt att tänka." (Pierre Bourdieu: Skådeplatsen och dess kulisser, ur Om televisionen, översättning av Mats Rosengren).

Statsministen plågas säkert av just brådskan. Men det är därför han har en hel stab av människor som i lugn och ro kunde ha analyserat situationen. Problemet är förmodligen inte något annat än ideologiskt ryggmärgsagerande i kombination med intellektuell slapphet, vilket i sin tur fördummar och kväver varje tanke. Europeisk litteratur är idag så rik på analyser och diskussioner att man borde ha rätt att kräva något helt annat än det statsministen visar sig förmå.

Jag har just läst en intervju med Henrik Häggström, chefsanalytiker vid Försvarshögskolan vid centret för asymmetriska hot. Han säger så här om det som pågår:

När det inte längre bara skjuts utan också används bomber upplever tredje man också ett allt större hot och att säkerheten beskärs betänkligt. Då närmar vi oss en gråzon mellan fred och krig.

Vi har haft en enorm migration hit, men samtidigt haft en integrationspolitik som lämnar mycket att önska. Och djupt, rotat klantänk och att det ofta handlar om invandring från länder där våld av den typ vi nu talar om är högst vanlig. Och detta spiller nu över på oss.

Både yrkeskriminella och jihadister har mycket våldskapital i bagaget, och ibland kan vi se att en del individer både har en fot i organiserad brottslighet och en i islamistisk jihadism. Sammantaget går vi nog mot en än mer komplex brottsbild där vi får svårare att knivskarpt särskilja de här grupperingarna.

Henrik Häggström kunde kanske slå statsministern en signal och berätta direkt för honom?

Är det konstigt att just Sverige blivit ett extremfall i Europa och världen? Är det konstigt att andra länders brottsbekämpare kommer hit för att försöka förstå vad det är som pågår?