onsdag 27 november 2019

Matilda Gustavsson: Klubben. En undersökning


Nej, jag ska inte recensera Matilda Gustavssons bok. Den är en privat läsning.

Men jag vill göra några reflektioner kring den. Först vill jag ha sagt att Gustavsson visar prov på journalistisk instinkt. Hon skriver ett väl sammanhållet och starkt reportage.

Under hela 2019 följde jag Sara Danius kamp mot cancern och döden. Det gjorde jag genom hennes mamma Anna Wahlgren. Jag lovade mig själv att inte recensera Katarina Frostenssons bok så länge Sara levde. Jag höll det löftet. Vad jag gjorde var att skriva ner mina reflektioner, de finns här. Och jag inledde dem med orden: "Nej, det går inte att recensera Katarina Frostensons bok K. Det finns framför allt personliga skäl till det, till vilka jag återkommer. Men jag tillåter mig några reflektioner utifrån citat ur hennes bok."

Matilda Gustavsson skrev det reportage i DN som fick allt att brisera 2017 (och som förstärktes av den internationella metoo-rörelsen). Vi behöver inte orda mycket mer om det. Konsekvenserna ser vi alltjämt. Den som tror att Akademiens heder är tillbaka lever i en drömvärld. En våldtäktsman som skyddas av hustrun som är ledamot av Akademien och av flera andra ledamöter, har hela tiden stått i centrum för anklagelserna. Han fängslades. Frostensson sägs "leva i landsflykt". Horace Engdahl och hans kumpaner gick fria och fortsätter härja.

Men om man inte förstod det tidigare, så gör den här boken det klart, att skandalen inte enbart handlade om sexuella övergrepp. Paret Frostensson-Arnault ägnade sig också åt simpel ekonomisk brottslighet, stölder av viktiga och i Forum-källaren utställda konstverk, och bedrägerier i andra avseenden. De saker jag syftar på finns alla utförligt beskrivna i boken.

Sara Danius är död. Jag minns henne med glädje. Jag är ledsen att det slutade så för hennes del. Men jag vill betona att hennes sjukdom inte hade någon förbindelse med Arnault eller Akademien. Jag tror uppriktigt att Sara kommer att bli ihågkommen länge, eftersom många kvinnor, inte minst de yngre, inspirerades av henne.

Skändligheterna skildras mycket övertygande i Gustavssons bok. Jag rekommenderar er att läsa den eftersom den ytterst berättar om något av tillståndet i en väsentlig del av det svenska kulturlivet. Man har alltid nytta av den kunskapen, också i framtiden. Och man kan se på Svenska Akademien med mindre högtidlighet.

Inga kommentarer: