SD:s storlek versus gangsterväldet. Man inte kan bemöta det man inte förstår

Foto: Astrid Nydahl

Hur ska vi förhålla oss till gangsterväldet i vårt arma land? Johan Hakelius pekar i Expressen på något han kallar "den liberala genren". Hakelius diskuterar det otäcka pajkastandet som politisk metod. Frågan är i det avseendet inte svår att formulera: hur kan det komma sig att Sverigedemokraterna snart är landets största politiska parti? Jag tror att många människor idag förstår samspelet mellan det sociala, politiska och kulturella tillståndet å ena sidan, och den politiska flykten från maktens partier å den andra.

Orsak och verkan, var det inte det vi diskuterade på lågstadiet i grundskolan? I den högre makt- och media-världen har de gått en annan kurs, eftersom det alltid tycks vara tvärtom där.

Fördelen med hans krönika är att den leder till slutsatsen att man inte kan bemöta det man inte förstår. Ett litet klipp för att exemplifiera:

DN är tydligast i den här liberala genren, men den har många utövare. Grundtesen bland utövarna är att det enda egentliga problemet med Sverigedemokraterna är just Sverigedemokraterna. Försvann partiet vore allt bra igen. Det är inte så att Sverige dras med spänningar, problem och klyftor som givit upphov till Sverigedemokraternas framgångar. Det är Sverigedemokraterna som, genom sina framgångar, skapar spänningar, problem och klyftor som ”sliter sönder Sverige”.

Är det dynamiten som ger upphov till explosionen, eller explosionen som ger upphov till dynamiten? Den här liberala skolan argumenterar för det senare.
Det enda som till sist finns kvar är resonemang om ”faktaresistens”, ”falska nyheter”, ”alternativa fakta”, ryska påverkansoperationer, förnekelse, filterbubblor och allt annat av det slaget. Kort sagt: Sverigedemokraterna växer därför att folk är lurade. Folk tror att det har hänt något, trots att det inte har hänt något. Sverigedemokraternas tillväxt görs till ett slags synvilla. Något som bygger på hallucinationer.

Det värsta är att jag tror att liberaler är alldeles uppriktiga. De tänker verkligen på det här sättet. De kan helt enkelt inte förstå vad som sker. De kan inte bemöta missnöjet, för de begriper det inte. De kan bara slå fast att missnöjet inte borde finnas.