måndag 16 december 2019

Botho Strauus om infoholismen

Foto: Astrid Nydahl
Hänger infoholism och konsumism samman? Jag funderade igår. 

Vi tog till affären på söndagen för att köpa några av Postens bokpåsar i förbutiken. Det var ett ärende som inte kunde sorteras bort, eftersom jag vill skicka bokbeställningarna redan på måndagens förmiddag.
Utanför butiken var parkeringsplatsen helt full. Det var den på den mångdubbelt större parkeringsplatsen till C4-gallerian också. Överallt sprang människor omkring som om de alla deltog i den stora julklappsjakten. Deras brådska var den 15 december så stor för att de bara har nio dygn på sig, sedan måste de inre klockorna ställas om för mellandagsrean. Vi åkte hem till tystnaden och vintermörkret. Som för att överleva.
Botho Strauss menar att vår epoks brådska hör ihop med vår förvandling till infoholister. Istället för att diskutera det vi erfarit försöker vi 
”likt börsmänniskorna kontinuerligt göra en bedömning av det stora hela, av världsläget, och meddela alla sina åsikter på samma sätt som man förr talade om vädret”.
Man kunde, menar jag, också påpeka att detta hänger samman med konsumismen, som just i jultid visar sina mest extrema sidor. Det som erfarits kunde förmedlas i samtal om det konkreta ämnet. Det som rör sig på ytan kan bara förstås med inköpskvitton och kontounderskott. Strauss talar om att det icke erfarna - det som så snabbt meddelas via nätet eller mobiltelefonen blir en ytlig bekantskap som snabbt avhandlas. Strauss hävdar rentav att 
”den virtuella världen slukar den inre världen, i och med att den inte längre låter oss uppleva den yttre som underlig och möjlig att kompensera, utan som fullständigt form- och manipulerbar” (Kopistens misstag, översättning av Lars W. Freij).

Inga kommentarer: