onsdag 18 december 2019

Nietzsche i brev: Den förbannade antisemitismen ruinerar alla mina planer...

Foto: Astrid Nydahl


I ett brev till Heinrich Köselitz den 23 juli 1885 skriver Friedrich Nietzsche:
Förnämt är tex att hålla fast vid ett frivolt sken med vars hjälp en stoisk hårdhet och ett självbetvingande maskeras. Förnämt är att gå sakta, ur alla aspekter, också det långsamma ögat (...) Förnämt är att undvika små hedersbetygelser, och att hysa misstro mot den som är snabb att dela ut lovord. Förnämt är tvivlet på hjärtats meddelbarhet; ensamheten, inte vald utan som given; övertygelsen att man enbart har förpliktelser mot sina likar och förfar mot andra efter eget tycke; att man alltid känner sig som någon som kan dela ut ära och sällan tillstår för någon att han har ära att skänka oss; att man nästan alltid lever förklädd, likaså reser incognito, - för att bespara sig själv mycket skam; att man är kapabel till otium, och inte bara vara flitig som en höna: - kackla, lägga ägg, kackla igen och så vidare. 
Ett enda brev av Nietzsche ger mig mer än staplar av samtidens så kallade litteratur. Inte bara av de uppenbara skälen utan också för att det hos honom finns något att lära. Som den kommande julhelgen berikar mig med hans brev i urval (två band från Symposion i översättning av Peter Handberg) märker jag hur jag lägger annat åt sidan. 

Det finns en eller några läsare av min blogg som då och då försöker få in en kommentar om "förintelsebluffen", som rentav finner mitt skrivande svårt att ta på allvar "så länge du sprider den lögnen". Ja, jag sprider gärna kunskap om det stora folkmordet på Europas judar, just för att judehatet är på väg att nyetablera sig. Och jag kan göra det i många av Nietzsches brev. Den betonggjutna idealmyten om honom som antisemit får sina törnar i dessa, som när han skriver:
Den förbannade antisemitismen ruinerar alla mina planer. (2 april 1884)
eller:
Jag trodde att det var ett bra tillfälle att göra min mor en verklig tjänst och därmed göra vårt förhållande lite bättre: men så dyker denna antisemitism upp och slår undan benen för mig!!! (7 april 1884)
Så där kan man följa hans tankar i breven. Det kan man för övrigt göra också i flera av hans verk. Man bör också studera en viktig orsak till brytningen med Wagner (vilket berörs i dessa brev). Han mår illa av antisemitismen och skriver att den får honom att avstå från en hemresa till Tyskland. På resande fot och på olika bostadsorter håller han den ifrån sig. Ger det mig rådet att fly? Naturligtvis inte. Den inre exilen är allt som behövs.

I det överst citerade brev skriver Nietzsche:
Förnämt är att gå sakta, ur alla aspekter, också det långsamma ögat
Det är en oerhört vacker formulering som också är uppfordrande i vår tid. Är det något vår kultur förlorat så är det just långsamheten som livsstil och vardag. Långsamheten finner ingen plats i myllret av konsumtionstempel. Allt ska gå snabbt. Också därför blir kraven på högre inkomster så frekvent; de måste öka för att konsumtionen ska kunna öka. Idag talar vi ogärna om att vi behöver tak över huvudet, värme, kläder, mat och tillgång till medicinsk vård. Istället talar vi om möjligheten att köpa nytt, oavsett om vi behöver det eller ej. Shopping har blivit västerlandets gemensamma intressekod. Den som shoppar är en människa godkänd att agera.

Det långsamma ögat skulle kanske redan hjälpa mig att läsa noggrannare, och att sakta begrunda det jag läser? Jag har ett helt yrkesliv bakom mig som kulturjournalist. Att recensera böcker, ja ibland också litteratur, skulle gå snabbt. Tiden jag hade på mig till förstadagen var oftast ytterst knapp. Så ser den branschen ut, också den inordnad i konsumtionskulturen. 

Inga kommentarer: