onsdag 11 december 2019

Nobelt självmord och Olgas leende

Foto: Astrid Nydahl

När digitala kanaler i tv:n släcks p.g.a. ekonomiska konflikter vänder jag blicken mot Östersjön. På Nobeldagens förmiddag såg det så här vackert ut. Vackrast blir det alltid i Astrids bilder.

Foto: Astrid Nydahl

När en folkmordsapologet kommer i frack och får medalj och miljoner vill jag också vända blicken åt ett annat håll. Men det kunde jag inte, eftersom jag ville se Olga Tokarczuks vackra leende och höra hennes kloka ord. Att Per Wästbergs presentation var ett magiskt smycke gjorde inte saken sämre ("världens olidliga konstighet" var en fin formulering).


Foto: Astrid Nydahl

Vi gjorde som vi lovat. Vi hällde upp vinet och skålade för henne. Men så är det över för min del. Att ha följt Akademiens självdestruktion allt sedan Arnault och hans poesidrottning avslöjades, har varit en plåga. Att Horace alltjämt tycks hålla sällskapet fast i ett strupgrepp blir så uppenbart. 

Må de segla vart de vill. Jag följer inte med. Olga önskar jag all framgång. Hennes författarskap kommer, med Wästbergs ord, att följas generationer framåt.

Foto: Astrid Nydahl

Inga kommentarer: