 |
| Foto: Astrid Nydahl |
"De politiska förhållandena hade vid den här tidpunkten plötsligt förvärrats på ett sätt som bara kan betecknas som förfärligt och dödligt." (Thomas Bernhard, ur Ja, i översättning av Jan Erik Bornlid)
Det går fort nu. 2019 är snart slut. Efter söndagens förmiddagssittning på Landön konstaterade jag att den täta dimman skänker något slags lugn. Men det dimgrå kan också vara ett tryckande inre tillstånd, som när tranor går in för landning och de
fångas i en banal bild. Det inre kan inte göras till bild. Orden räcker inte
heller för att beskriva det.
Vad är det som händer när en människa går från glättigt och pratsjukt sällskapsideal till isolerad och osynlig? Den processen kan jag inte beskriva. Men jag kan beskriva själva resultatet. Det yttrar sig i fördragna gardiner, stängda dörrar och en ovillighet att delta i några som helst diskussioner.
Jag nöjer mig med att registrera. Ingen människa kan gå hel genom vår samtids dårskap. Den som sitter stilla, liksom avvaktande har de bästa möjligheterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar