Förnuftet har ingen medborgarrätt

Foto.: Astrid Nydahl

2012 uttalade Imre Kertész i en artikel översatt av Jan Stolpe från franskan (originalet var tryckt i Le Monde, som intervju gjord av Florence Noiville):

"Jag har aldrig varit en engagerad människa. Jag avundas en författare som är sparsam med sina ord. En författare som även i grovt väder styr sin ensamma farkost. När Ungern blev ett fritt och föregivet demokratiskt land låste det in mig i den judiska boxen. Det tog inte notis om vare sig min upplevda erfarenhet eller min litterära produktion. Det har gjort mig oförmögen att utveckla den allra minsta känsla av nationell solidaritet. Det är tråkigt, för det förstärker den gamla fördomen att ”juden” inte intresserar sig för ”ungraren”. Men allt är lurendrejeri i den nuvarande offentliga situationen. Också på det semantiska fältet. Inget ord, ingen formulering har någon verklig innebörd. Förnuftet har ingen medborgarrätt. Det är känslorna, romantiken, sentimentaliteten som härskar ensamma."

Lidandet klär sig alltid i de dräkter makten bestämmer. Från nazitiden fram till ett kommunistiskt Ungern var vägen inte särskilt lång. Efter det kom epoken han kallar "ett fritt och föregivet demokratiskt land". Om man läser Mihail Sebastians dagböcker (i Inger Johanssons översättning) ser man snabbt likheterna. Han skriver från 1935, med ojämna pauser av mättnad och skräck, fram till 1944. Varje dag under kriget blir han påmind om vad som väntar judarna. Pogromerna drar fram, liken räknas. Han håller låg profil i många olika situationer. Mot judehatarna och deras medlöpare hjälper varken Bach eller Beethoven. "Förnuftet har ingen medborgarrätt" skrev Imre Kertész. Lägg orden på minnet.