söndag 5 januari 2020

Generalsmordet, terrorn och vänstern

Foto: Astrid Nydahl

Var föddes vänsterns vurm för islamismen? Jag tror att det finns en viktig teoretisk förklaring: den av de kinesiska kommunisterna framlagda tre världar-teorin, första gången skisserad vid de alliansfria staternas Bandungkonferens 1955 och sedan underblåst av Tito och andra europeiska kommunistledare, för att kulminera på 1970-talet. 

Mao och hans efterträdare hävdade, inte minst från och med 1977, att det fanns tre världar på vår jord (se not efter texten). Det gav många vänsterrörelser automatisk sympati med allt och alla som agerade i "tredje världen", medan den första (supermakterna) och den andra (Europa, Japan och Kanada) spelade skurkrollen. Från sympati för afrikanska, arabiska och asiatiska frihetsrörelser som slogs mot koloniala ockupanter eller regimer, gick sedan stödet över till islamistiska rörelser och regimer, eftersom dessa sågs som förtryckta människors representanter.

Samma vänster svalde Khomeinis begrepp "islamofobi" och lyckades få hela det politiska fältet att anta det som stämpel på varje kritiker. Genom att jämställa denna "fobi", detta "hat", med antisemitismen och judehatet kunde också islamkritikerna lättare exkluderas från varje seriöst samtal. Men alla år som nu gått med ständiga, islamistiska terrorattentat, har det blivit svårare att sjukdomsstämpla kritikerna. 

Den iranska dödsdomen/ fatwan mot Salman Rushdie skulle visa sig vara bara början på en smutsig politisk kampanj som pågår än idag. Av samma skäl sitter Lars Vilks alltjämt i ett slags skyddshäkte. Vi har det hårda vägen fått lära vad jihad innebär.

Idag är också islamistiska regimer, som prästväldet i Iran, för denna vänster att föredra. Jag har nu läst vänstersidor på nätet, inte bara från Sverige, som rasar mot det den kallar "amerikansk statsterrorism" som ledde fram till mordet på Irans ökände förtryckare, generalen Qassem Soleimani. Han ledde al Qudsbrigaderna som utför operationer utanför Iran, han betraktas av många som personligen ansvarig för att "revolutionen" exporterades till terrorrörelser utanför Iran. Hans roll i Syrienkriget kommer säkert i framtiden att utredas i hela sin omfattning.

Han har många liv på sitt samvete och det faktum att exil-iranier på sina håll i världen jublar över hans död kan inte förstås av gängse vänster. Retoriken hos dem är i själva verket densamma som kom till uttryck i Irans så kallade parlament under söndagen.

Om nu avrättningen leder till väpnad konfrontation i större skala kan vi vara helt säkra på var vänstern ställer sig. Som alltid i samma led som islamisterna, gärna tillsammans med "befrielserörelser" som Hizbollah.

När turkarna åter öppnade sin mordmaskin i Kurdistan hördes inte många pip från samma vänster. Lite märkligt, med tanke på att landet styrs av ett islamistiskt parti och dess ledare Erdogan i allt väsentligt representerar en sådan ideologi. Kurderna har under många årtionden haft vänstersympatisörer, varför de inte finns nu kan jag inte hitta någon logisk förklaring till.

Allt hänger ihop, förstås. Men vissa saker kan man bedöma redan innan de ägt rum. 


*** 

Not: Men trots förändringen på hemmaplan behöll Kina en utrikespolitik baserad på teorin om tre världar. Samma år skulle Albanien, den främsta bundsförvanten under den sino-sovjetiska konflikten, fördöma Kinas glidning iväg mot revisionism. Det albanska arbetarpartiets ledare Enver Hoxha sade i sin bok Imperialismen och revolutionen (1978) att huvudorsaken till brytningen mellan Kina och Albanien var Kinas envisa fasthållande sin ”teorin om ’tre världar’, som är en falsk, kontra-revolutionär och chauvinistiskteori”. Hoxha hävdade att dengrundar sig på en rasistisk och metafysisk världsåskådning”, en statisk och stereotyp syn på världen, som bortsåg från olikheterna bland utvecklingsländerna och de inre motsättningarna i alla samhällen på alla utvecklingsnivåer: De kinesiska ledarna tar inte med i beräkningen det faktum att det i den ”tredje världen finns förtryckta ochförtryckare. Att det å ena sidan finns proletariatet och de förslavade, utarmade och utblottade bönderna och å andra sidankapitalisterna och de stora jordägarna,som utplundrar och hudflänger folket.

(Alexander C.Cook Maoismen i tredje världen. Ur Timothy Cheek(ed.), A Critical Introduction to Mao. Översättning Björn Erik Rosin)



 

1 kommentar:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera