onsdag 1 januari 2020

Ivan Krastev & Stephen Holmes: Ljuset som försvann. En vidräkning med imitationens epok (Daidalos förlag, översättning av Henrik Gundenäs)




Första dagen 2020. Läsningen avslutades sista dagen 2019. Hur ska man förstå det nya tjugotalets utveckling om man söker sig tillbaka till 1989? Alla som inte sovit sig igenom det året vet att något avgörande hände. Inte bara på en plats utan på många. Muren föll. I Kina krossades en student- och arbetarrevolt militärt. Gorbatjov drev Sovjetunionen mot sin undergång, sammetsrevolutiorna drog fram över det forna östeuropa. Ivan Krastev och Stephen Holmes skriver inledningsvis i sin bok: ”För oss markerar årtalet 1989 inledningen på en trettioårig imitationens epok.” Vad är då innebörden av denna imitation?

De förhoppningar som väcktes pekade alla mot en stabil och liberal framtid utan despoterna vid rodren. Öst skulle bli en del av kapitalismen och liberalismen. Men så kom det inte alls att bli. Nya aktörer steg fram. Krigen avlöste varandra. Balkan drabbades särskilt hårt, men också flera av de forna sovjetrepublikerna. Flera östländer visade dock tecken på stabilitet och öppenhet.

Imitationen bestod i att försöka bli som väst också när alla förutsättningar saknades. Hur skulle Moldavien med sin djupa nöd kunna bli en kopia av väst? Inte ens de mer välmående öststaterna – Ungern, Polen Tjeckien – kunde bli det. Istället blev de just imitationer ytligt sett. Om idealbilden av väst var konsumismen så skulle det komma att dröja länge innan man kunde konsumera i imitationernas vardag. Också idag är den möjligheten begränsad. De som hade andra ideal är sedan länge förbisprungna. Liberalismen skulle sjunka undan i patetiska spegelbilder som istället banade väg för regimer som var allt annat än liberala, som rentav återvände till något som påminde mer om enpartistaterna före 1989. Men, säger författarna, ”det är förstås inte ovanligt att svaga stater söker imitera starka och framgångsrika stater”, och att denna imitiation ”brukar anta formen av ytlig efterbildning”.

Ivan Krastev och Stephen Holmes har skrivit en bok som i tre längre avsnitt behandlar ”Imitationen som påbud: fallet Central- och Östeuropa”, ”Imitation som hämnd: fallet Ryssland”, och ”Imitationen som hot: fallet USA”.

Inom ramen för dessa analyser ryms också utvecklingen i Kina efter massakern på Himmelska fridens torg.

Boken innehåller analyser som kan öppna ögonen på läsaren. Inte minst får man en bra bild av hur de liberala imitatörerna i Ryssland snart nog fick lägga sig för Putin-regimens allt starkare grepp. Hans relativa popularitet har med lugnet och stabiliteten att göra, mer än fluffiga drömmar om allryskt välstånd. Författarna pekar också på en allmän misstro mot "bråkstakar", vilket betyder människor som säger ifrån, oavsett ålder eller platser, oavsett om det är i Moskva eller i Petrozavodsk. De demokratiska röster som finns har ytterst begränsad handlingsfrihet. I Putins Ryssland har medierna snaran runt halsen, precis som i Ungern och Polen. Nya lagar och en brutal praktik lägger grunden för en omfattande tystnad.

Kapitlet om USA fick mig att bättre förstå varför Trump är så populär, liksom diskussionerna om honom som person gör honom begripligare. Samtidigt leder dessa analyser fram till en kusligare och mer dramatisk bild av hans styre i samtidens USA. Antiintellektualismen spelar en viktig roll, liksom det ständiga twittrandet om "elitens" skamlighet. Att han själv både ekonomiskt och politiskt är en betydande ingrediens i denna elit - om än med delvis andra intressen och prioriteringar - låtsas hans anhängare inte om.

Det finns en rad överraskande resonemang också i bokens andra delar. De ger en helhetsbild när det gäller stormakternas politik. Kinas brutala modernisering porträtteras utifrån det faktum att demokratiska institutioner helt saknas i landet. Donald Trumps uttalade vilja att ta USA ut ur den världsledande rollen får här sin förklaring. Operationer i andra världsdelar blir inte längre en självklarhet. Enskildheter i hans nära nog spontana och ogenomtänkta dagspolitik kan te sig bisarra om man inte är klar över helheten. Kinas modernisering har också lett till en mycket offensiv utrikespolitik med ekonomiska investeringar i många andra länder, inte minst i Afrika. Detta nya Kina är alltjämt en diktatur som fortfarande använder kommunismens symboler för sin stormaktspolitik.

Ska man sammanfatta så gör jag det försiktigt med att Ivan Krastev och Stephen Holmes med sin bok visar att världen efter 1989 är en annan än den vi lämnade efter kalla kriget. Supermakternas positioner är förändrade i viktiga avseenden. Europas fortsatta politik med att i EU välja in svaga och fattiga länder kommer förmodligen att förstärka den bedrägliga imitationen. I många avseenden kan vår nära omgivning komma att förändras radikalt. Boken ger oss verktyg till en bättre förståelse av orsakerna.

***

Ivan Krastev är fast medarbetare vid Institutionen för humaniora (IMW) i Wien och en av grundarna till den proeuropeiska tankesmedjan European Council on Foreign Relations (ECFR). Han har skrivit en rad böcker, bland annat den uppmärksammade "Efter Europa" som utkom 2018.

Stephen Holmes är Walter E. Meyer Professor of Law vid NYU School of Law. Hans forskning inbegriper liberalismens historia och den liberala demokratins kris efter kommunismens fall.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar