tisdag 21 januari 2020

Om medial häxjakt och fasan på sjukhusen här i Skåne

Ölands södra udde. Foto: Astrid Nydahl

”Samhällets förbättringar tilldrar sig på annat håll.” Författaren Hans Boij
Det finns en mycket angelägen artikel i Svenska Dagbladet om hur en brittisk mediestorm mot Sir Roger Scruton piskades upp. Kursiveringarna är mina. Det är Inger Enkvist som skriver:
Den konservative Scruton fick själv uppleva mediestormar framkallade av personer som ville skada honom. I april 2019 intervjuades han av en ung journalist, George Eaton, i den vänsterinriktade tidskriften The New Statesman. Eaton förvrängde Scrutons yttranden på ett lögnaktigt sätt så att Scruton framstod som homofob, rasist och islamofob. Dessutom fördes Eatons version vidare, utan någon närmare kontroll, av hela den brittiska medievärlden och togs också upp av det konservativa partiet, som avskedade Scruton från en obetald post som rådgivare i arkitekturfrågor.
Eftersom Scruton hade skrivit så mycket, visste alla som var någorlunda belästa i intellektuella frågor att Eatons påståenden var orimliga, men tydligen hade journalister vid de viktigaste brittiska medierna inte läst Scruton och inte heller de ledande personerna i det konservativa partiet. Scruton, som ägnat sitt liv åt att tala om vikten av sanning, fick uppleva att ingen brydde sig om att kontrollera sanningshalten i Eatons påståenden. Att det rörde sig om en förvrängning blev uppenbart, när inspelningen från intervjun senare publicerades.
Den här händelsen är inte så obetydlig som den kan verka. Den avslöjade att det som i Storbritannien kallas ”the chattering classes” inte har någon beläsenhet att tala om och inte heller den elementära instinkten att kontrollera de uppgifter som de baserar sina artiklar och uttalanden på. De låter sig uppenbarligen styras av dagens ideologi utan att reflektera. Händelsen är djupt skrämmande. Kan ett drev av den här typen startas av en okänd journalist mot Storbritanniens mest kände filosof, kan ingen känna sig säker. Tillståndet i Sverige torde inte vara bättre än det i Storbritannien.
Hur står det då till på våra sjukhus? Jag var på Ortopeden igår, det första som mötte mig i entrén var löpsedeln om tillståndet på bland annat just mitt sjukhus, CSK i Kristianstad. Expressen/ Kvp skriver:
Det är allvarliga händelser med dödshot, knivar och vapen och försök att bränna ner hela sjukhuset. 
Caroline Nilsson, verksamhetschef på akutmottagningen på Centralsjukhuset i Kristianstad, tror dessutom att det finns ett stort mörkertal. 
– Jag känner att det har blivit hårdare. Det har alltid hänt saker på akuten, det kommer in patienter som tagit droger och då händer det saker, men nu har hela samhället blivit hårdare med gängbråk och så vidare. Det är klart att vi påverkas av det också. Det har blivit tuffare, säger hon.
Det finns en sak som förvånar mig. Trots de alarmerande nyheterna säger inte akut-chefen Nilsson ett ord om de unga arabiska män som kommer in skjutna eller knivhuggna, och de släktmöten, förlagda till akutens korridorer, som man insisterar på i samma ögonblick den skadade anlänt. Varför tiger hon om det?

1 kommentar:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera