Brexit, lite på allvar

Foto: Astrid Nydahl

Jag ska inte raljera mer nu. Brexit är en högst allvarlig sak.

Efter att ha djupdykt i irländsk och engelsk historia, också den som ligger bara en generation bakåt, har mina tankar ändrat riktning. Man måste studera Brexit utifrån både brittiska och svenska omständigheter. Varför det? Svaret kan kanske vara att Brexit är många olika saker, politiskt, nationellt och alleuropeiskt sett:

Brexit är ett brittiskt utträde ur EU. Men det är en utträde med komplikationer. De människomassor som hurrar och sjunger på torgen är säkert medvetna om att de i nio månader till lever med EU:s lagar och regler. Men är de medvetna om vad som kan gå fel den 1 januari 2021? Vet de ens om att Boris Johnson bannlyst ordet brexis i offentliga tal och handlingar?

Brexit är också ett prov. Kan man alls lämna EU? Är inte unionen allt för lik den sovjetiska för att det ska kunna ske? Sovjetunionen föll samman med dunder och brak, krigen började i flera f.d. delrepubliker. Har Ryssland återhämtat sig från den kollapsen? Kommer EU att fortsätta som vanligt efter Brexit?

Brexit är inte minst tillfället att studera hur EU fungerat som "fredsfaktor". Vad gjorde den europeiska unionen under Balkankrigen? I bästa fall ropade den på amerikanska ingripanden (jag var en av många som röstade ja till svenskt medlemskap just p.g.a. krig/fred-aspekten). I sämsta fall gav EU Balkans olika folk en illusion av att de skulle beskyddas och fredas. I det avseendet undrar jag hur stor risken är för ett nytt inbördeskrig på Nordirland om inte ett acceptabelt svar på den frågan finns. Svaret måste komma i god tid före nästa årsskifte. NATO och/eller FN kommer inte att skicka några "peacekeepers" till Nordirland, som de gjorde till Bosnien/Albanien/Kosova.

Brexit kunde i bästa fall ge britterna rätten till egna nationella gränser åter. Det återstår att bevisa. För Sveriges del gäller - formellt och på pappret - den yttre gränsen, som innesluter Schengen-området, bl.a. med Frontex som instrument, som i högsta grad sägs finnas allra längst ner i Europa. Alla vet att det inte fungerar så. Alla vet vart den vandrande människomassan vill. Den anländer till Italien och Grekland, och fortsätter sedan norrut. Och vi står där med slipsen i brevlådan.