måndag 3 februari 2020

Delphine de Vigan: Om det inte vore för dig (Sekwa förlag, översättning från franskan av Marianne Tufvesson)


Delphine de Vigan är en av de franska författarinnor jag med glädje följer. Jag har tidigare skrivit om flera av hennes romaner, bland annat Dagar utan hunger, Ingenting kan hindra natten och Baserad på en sann historia, alla gripande och starka romaner.

Den nu aktuella, Om det inte vore för dig, skriver in sig i samma realism och trovärdighet som de tidigare. Här är persongalleriet litet, i själva grundberättelsen kretsar det kring en gammal kvinna som blivit flyttad till ett boende, Michka, med ett rikt yrkesliv bakom sig men nu alltmer isolerad i det språkets fängelse där orden faller sönder eller kommer fram omgjorda eller inte alls.

Delphine de Wigan. Foto: Sekwa förlag

Michka har i vardagen två viktiga människor. Först och främst Marie som växte upp i samma trappuppgång som Michka bodde i. Marie  var då ett barn. Nu är hon inte bara en väntrogen besökare, utan också en vuxen kvinna som blivit gravid. På boendet arbetar logopeden Jérome som försöker hålla hennes språk vaket och i samtal, övningar och lekar blir en viktig människa för henne.

Michka vill sätta in en annons, där hon söker två personer från sin barndom, Nicole och Henri, som tagit sig an henne under svåra omständigheter. Tiden bakåt är lång och det ter sig i det närmaste otänkbart att någon av dem skulle vara i livet. Men det vänder, det som då återstår av romanen är gripande och kastar ett förklarande ljus över allt det andra, som har att göra med en förföljd minoritet under en totalitär regim. Här kan jag inte säga mer, ty då hade jag förstört det för kommande läsare.

Delphine de Vigan har med Om det inte vore för dig skrivit ännu en fin roman.
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar