 |
| I fjortonårsåldern på Tallriken i Pildammsparken. Foto privat |
"Börja i unga år, vandra i Jesu spår". Så hade mormor skrivit i min konfirmationsbibel. Inget kunde ha varit mig mer främmande. Efter den sommaren på Strandbaden utanför Höganäs med Missionsförbundet ville jag inget hellre än att lämna familjens frireligiösa förankringar. Inte för att de var otrevliga utan för att det fanns sådan syrebrist i deras sammanhang. I källaren under Betelkyrkan i Malmö hade vi SMU-scouter våra träffar. Alla förväntades tänka samman tankar.
Det märkliga som hände var att jag ungefär fem år senare sökte mig till en vänstersekt där allt detta var ännu starkare uttalat. Kraven var milt uttryckt stora och svåra att leva upp till.
Sedan Tobbes död 2014 är jag åter medlem i Svenska kyrkan. En enda organisation, Sveriges Författarförbund, har jag tillhört nu i 45 år. Det är min fackförening. Det behövs inte något mer än så. Andra krav ställs inte. Jag är medlem, punkt. Allt annat har jag med en känsla av lättnad lämnat bakom mig.
Det frireligiösa och det politiskt totalitära kan uppvisa gemensamma drag. Jag tror att förklaringen till min känsla av äckel ligger just där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar