Europa är döende

Foto: Astrid Nydahl

En artikel från januari 2013, undertecknad av Juan Luis Cebrián, Umberto Eco, Antonio Lobo Antunes, Gabi Gleichmann, Julia Kristeva, György Konrad, Bernard-Henri Lévy, Claudio Magris, Salman Rushdie, Fernando Savater, Peter Schneider innehåller dessa anmärkningsvärt klara ord:

"Europa är inte i kris. Det är döende. Inte det geografiska Europa förstås, utan Europa som idé. Europa som en dröm, ett projekt, en plan. Det Europa som Edmund Husserl hyllade i två stora tal som han höll i Wien strax före den nazistiska katastrofen. Europa som vilja och föreställning, som vision och byggplats, det Europa som våra föräldrar skapade, som blev en ny idé vilken bringade dittills okänd fred, välstånd och demokrati för folken efter kriget. Det Europa som än en gång börjar falla sönder inför våra ögon."

Nej, jag säger inte att jag är enig i allt de skriver. Vad jag säger är: nu har en bild av situationen tecknats och formulerats väl. Men jag är förstås enig i pessimismen, den bär jag med mig dagligen. I Europa finns det idag lika lite ljusglimtar för framtiden, som det funnits i Mellanöstern de senaste 35 åren. Det som hänt de senaste sju åren bara förstärker bilden. Brexit är förstås det tydligaste exemplet, men det finns många fler. "Europa som en dröm" har på många sätt karaktären av mardröm. Vart det kommer att leda är mycket svårt att sia om. Kanske är det bäst att vara tyst.