lördag 15 februari 2020

Förkrigstid eller pågående krig

Skärmdump Aftomnbladet

"Optimism borde vara ett förbjudet ord." Portugisiska fadosångerskan Amália Rodrigues.

De som offras mest varje dag är unga pojkar och flickor. De förnedringsrånas, heter det. Nya begrepp föds när det pågående kriget eskalerar. De våldtagna flickorna, vad ska man säga? Det har blivit så vidrigt nu att orden tar slut. Alla sådana övergrepp är till sin natur förnedrande, de nya orden kunde vi vara utan. Räcker det inte att säga rånad eller våldtagen, för att vidrigheten skulle bli begriplig.

Med förkrigstid menar vi tiden före militära konflikter, och/eller ockupationer. Är det vad vi ska frukta mest?

Man kan inte gradera sin fruktan. Det pågår ett avskyvärt krig i vårt land just nu. Varje dag blir människor offer. De unga blir rånade och våldtagna. De äldre blir bedragna i sin hem, eller utsatta för brutala överfallsrån. Vi blir alla förnedrade. Det finns inte en enda indikation på att någon politisk makt skulle kunna stoppa detta. Hade en sådan funnits kunde man sätta sitt hopp till den. 

Det hopplösa är inte detsamma som uppgivenhet. Det hopplösa är en form av realism. I den realismen förhåller jag mig till alla barnen och barnbarnen. I den gömmer jag mig också när det inte bara är kvällsmörkt, utan i varje dagsljus och rödrosaljugande mediakrets. Realismen är att se sanningen i vitögat. 

4 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera