Maktens olidliga tyngd och våra blinda tidsvittnen

Foto: Astrid Nydahl

Polariseringen i västvärlden tilltar. Äldre tiders uppenbara ordningar bryts ner av nya tiders högst osäkra värderingar. Den självklara frågan har länge nog varit om det var bättre förr. Skämtarna har svarat "ju förr desto bättre" medan mer seriösa tidsvittnen har framhållit folkhemmets fördelar framför det nya rikets uppenbara nackdelar.

Supermakternas ledare tycks helt slippa dessa tidsvittnens kritiska ögon. Om demokraterna i USA står för en nästan helt förfluten och avslutad ordning med allt vad det innebär, tycks den nya republikanska makten betyda omsorg om ditt och datt. 

Dessa påståenden bygger på lösan sand, och dess högste uttolkare, Trump, vet inte från minut till minut vilket han ska framhålla som sin främsta kvalitet. Inte ens "slut på utländska krig och militär inblanding i konflikter utanför USA" kunde han leva upp till, lika lite som Obama före honom. Att arbetarklassen i Trump har en "vän" är ett så dumt påstående att jag nästan rodnar. Ingen arbetarklass har sedan industrialismens genombrott haft några vänner i den svinrika bourgeoisin. Inte heller i USA.

I Ryssland snöps friheten - den lilla som fanns - med Putin som ideolog och härskare. De som fann bolsjevismen outhärdlig, finns nu vid hans sida. Våra tidsvittnen tycks också i det ryska fallet blunda för det faktiska skeendet. 

Kina har med den sedan många år märkvärdiga koalitionen mellan ett styrande kommunistparti och en skenande kapitalistisk ordning ställt det mesta på huvudet. Kinas utrikespolitik är en blandning av hot och smicker. Vem som drar fördel av det är uppenbart. Någon kritik från tidsvittnena mot Kinas inblandning i svenska angelägenheter har jag inte sett. Den som tiger samtycker.

På vår egen kontinent hyllar dessa tidsvittnen katolska Mariapartister (Lag och rättvisa!) som stänger f.d. fria medier, sparkar f.d. oberoende domare och förvandlar den frihet som Solidaritet röjde väg för till en ny totalitärt infekterad maktordning. Att ett liknande system gräver sig djupt ner i det ungerska samhället behöver knappt påpekas. Tidsvittnena har i det ungerska fallet skapat sin egen Maria-gestalt, han heter Viktor Orbán.

I Europa har vårt eget land främst utmärkt sig som en vettlös, gränslös och principbefriad politik gentemot omvärlden. Sverige var en gång ett positivt exempel. Idag är vårt land bara ett avskräckande exempel och kan möjligen fungera som en varning för politiska krafter som vill efterlikna oss.

Men inga europeiska länder har i lika hög grad som de tre supermakterna utmärkt sig för totalitära och farliga politiska beslut. Och det är ett paradoxalt faktum att dessa tre både hyllas och ursäktas av tidsvittnena.