lördag 8 februari 2020

Moral, omoral, etik, rättvisa och lag

Foto: Astrid Nydahl

Moral förväntas vi ha. Olika människor har olika rymlig moral, helt enkelt så att vissa kan tänja på gränserna bortom det som kunde verka rimligt. Moral och etik är djupt förbundna med varandra. Etiken kan vara den kritiska blicken på moralen. Texterna om etik är många, men man kan till exempel studera Spinoza. I en understreckare skrev Ervin Rosenberg 2015:
Misstron mot hopen bygger på hans tankar om människans träldom under lidelserna (ämnet behandlas i fjärde delen av ”Etiken”), övertygelsen att människan styrs mer av sina lidelser än av förnuftet. Så länge hon lever i fruktan och behärskas av vidskepelse är hon ofri, ty ”endast den är fri som helhjärtat lever under förnuftets odelade ledning”. Träldomen under lidelserna leder också till ofria samhällen.
Med lagen bör det vara annorlunda. Den är, som man förr sa här i Skåne, "tröckt och skreven", och kunde inte tänjas. När så sker blir det antingen en medial debatt, eller en juridisk process som slår fast i vilken mån man försökt tänja på lagen. För att koppla till Rosenbergs ord om Spinoza, kan dock lagen inte styras av lidelser.

De regimer i västvärlden som säger sig stå för lag och rätt(visa), kan möjligen mena att rätt är det samma som moral. Kan rättvisa ens vara något annat? Det duger inte att säga att omoral också är en moral. 

Vad som återstår för oss är, att med öppna ögon, bortom partipolitikens begränsningar, betrakta och förstå dessa avgörande beståndsdelar av ett modernt samhälle, oavsett vilket det är, om det vill hävda åsikts-, yttrande- och tryckfrihet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar