![]() |
När Ola Magnell sjöng Påtalåten för oss 1973 så fanns det en vers som
tilltalade också vänstermänniskan. Den rör sig kring det som kom istället för det
gamla bondesamhället, och lät så här:
Men nu står maskiner och schaktar
Blommande äng har blivit avgas och betong
Är det så märkligt om man faktiskt föraktar
Alla korrumpéer med sin pappersjargong
Jag blir snart desperat av att leva i en stat
Uppbyggd av profit och bostadssegregation
Ingen smart demokrat blir så flat och moderat
Som i vår kristna gistna västerländska dollarcivilisation
Nu dog Ola Magnell, en vanlig torsdag i Det Nya Riket, det som blev steget värre än industrisamhället han sjöng om. Han var inte en av
ungdomens svensksjungande artister som följde med mig upp i ålderdomen. Inte
alls. Men när jag nu lyssnar till honom förstår jag att han ändå betydde något,
också för oss som politiskt hårda och alltid kompromissovilliga. I slutänden, den 6 februari
2020, är det ju hans musik som levt vidare. Magnell blev 74 år.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera