Orban och ungerskhetens litteratur

Foto: Astrid Nydahl

Imre Kertész föll bort när Orbans regim gjorde ny läslista för skolundervisningen. Den typen av listor, ofta kallade litteraturkanon, har diskuterats länge och väl här i Sverige, men med illiterata politiker blir det inte mycket av det. Att den betyder något framgår tydligt när nu Orban & Co gör den passande för regimen. Svante Weyler, som utgav Imre Kertész här i Sverige (i Ervin Rosenbergs omistliga översättningar) skriver i DN:

”Mannen utan öde” var bortplockad från den, liksom många andra av den ungerska litteraturens främsta, såväl sen länge döda som Sándor Márai som samtida som just Péter Esterházy, Péter Nádas och László Krasznahorkai.

I stället finns där ett par nya och för ungerska litteraturkännare överraskande namn som de tre mellankrigsförfattarna Ferenc Herczeg, Albert Wass och József Nyírö. Bortglömda som författare, enligt en artikel i den amerikanska nättidningen Tablet, men möjligen ihågkomna som historiska figurer: Wass var en entusiastisk anhängare till pilkorsarna och under hela kriget redaktör för deras tidning.

Pilkorsarna var den högerextrema rörelse som var ansvarig för massmorden på judar som ägde rum på Donaus strand mitt i Budapest under vintern 1944–45. Ett öde som kunde drabbat Kertész om han inte i stället deporterats till Auschwitz. Wass och Nyírö dömdes efter kriget till döden i sin frånvaro.

Imre Kertész var alltså inte ensam om att falla i onåd. De fyra övriga, alla mycket betydelsefulla, har det gemensamt att de återfinns i kretsen av kritiskt tänkande människor. Istället gräver man upp "historiska figurer".  The Tablet skriver att dessa skrev romaner med ett ärende, nämligen det att glorifiera och förhärliga "ungerskhet" och framställa landet som ett offer:

When Viktor Orbán’s nationalist government published its National Basic Curriculum for literature a couple of weeks ago, citizens discovered to their amazement that Imre Kertész, who in 2002 became the first Hungarian awarded the Nobel Prize for literature, was no longer on the “required” reading list.

och vidare:

Instead, the plan promotes a number of writers from the 1930s and ’40s who wrote nostalgic novels about the time before World War I, before Hungary lost two-thirds of its territory in the Versailles Treaty. Ferenc Herczeg (1863-1954), Albert Wass (1908-1998), and József Nyírő (1889-1953) are not exactly household names in Hungary today, though they were popular enough in their time. Herczeg was even mentioned for the Nobel Prize. But they certainly do not belong in the 20th-century literary canon, according to specialists.

What all three writers have in common, aside from being musty, is that they wrote ideological novels that glorify mythical ideas of “Hungarianness” and present Hungary as a victim of Western powers after the Great War; implicitly or explicitly, they call for a return to pre-1919 borders. All three writers espoused nationalist views, with Herczeg the most moderate; Wass and Nyírő were from Transylvania, a region that became part of Romania in 1919 and remains irredentist to this day. These writers have not been taught in schools until now, not even in Transylvania.