Politiken som underhållning och trams eller som socialt verktyg

Foto: Astrid Nydahl

När Nancy Pelosi river sönder president Trumps State of Union-tal blir det rubriker. Ett exempel på politiken som underhållning får mer uppmärksamhet än de seriösa försöken att med politiken som socialt verktyg bygga, förändra eller riva ner. Man behöver inte gå till USA för att se fenomenet. Den svenska riksdagen bjuder generöst på exempel, liksom statstelevisionen. Också i barnprogrammen och de tv-sända morgonsofforna och helglekarna, finner vi politikerna som underhållare.

Voltaire skriver i Filosofiskt ficklexikon, i översättning av Olof Nordberg:

"Det elände som är knutet till vårt släkte underordnar en människa en annan. Det är inte ojämlikheten som är den verkliga olyckan, det är beroendet. Det betyder väldigt lite om en människa kallar sig Hans Höghet och en annan Hans Helighet. Men det är svårt att tjäna den ene eller den andre".

Voltaire påpekar i samma text, "Jämlikhet" (Egalité, 1764), att den människa som inser att härskaren

"varken har mer kunskaper, vett eller moraliska förtjänster än han själv och blir utled på att sitta i hans väntrum, vilket parti ska han ta? Jo, det att gå sin väg."

Hade fler människor dragit slutsatser av politiken som underhållning skulle de "gå sin väg", men tyvärr är det så att de flesta njuter underhållningen och lydigt går till valurnorna när skojarna kallar på dem. Så i USA, i Frankrike och förstås i Sverige.