Döden har gjort flera tidiga besök i min familj. De har varit mycket ovälkomna. När barn eller barnbarn lämnar oss blir smärtan stor och bestående. Idag minns jag mitt barnbarn Alfons med några rader ur Cees Nootebooms dikt Sista brevet (från samlingen En staty av frågor, i översättning av Lasse Söderberg):
Alla de skapade orden,
alla dikterna av ljus,
så ingenting mer.
Bottnen ligger på vattnet,
gatan på fötterna.
Han har vänt sig om
och gått tillbaka
dit varifrån han kom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar