 |
| Anne-Marie och Jacques i Finland, 1978 |
Alldeles från början
1996, fram till slutet 2020, var vi glada att skicka presenter. Det behövde
inte vara födelsedagar eller jul för det. Men runt 1999 försökte Anne-Marie på
ett ytterst delikat sätt säga att jag gick till överdrift. I ett brev från den
28 september 1999, citerar jag en passage där hon berättade om sin älskade
Jacques och hans presenter till familjen hemma i Frankrike. Han skickade en
gång till sin syster ett paket med svenska mejeriprodukter, bland annat
filmjölk och gräddfil:
”Sen fick han ett brev från fröken Paulette. Hur kunde du, skämma ut mig inför hela stan! Man hade sagt till henne att det fanns ett paket att hämta som luktade på posten, om Madame ville vara så vänlig att komma och hämta det inom det snaraste… Jag har sagt, någon gång, att du har många sidor som påminner om Jacques (din våldsamma åtrå till vissa kvinnor tex) och den här presentviljan är väl en av dem. Jacques prackade på mina föräldrar saker i början (med sina lilla ynkliga lön hade han alltid råd att ge bort saker), visserligen små men mamma och pappa hade ALDRIG fått något i det här landet Sverige. De blev tagna och gripna.”
Vad var det då hon och
jag växlade som presenter. Det höll sig inom kulturens värld. Konst, musik,
litteratur tror jag är den korta och bästa sammanfattningen. Saken är den att
jag de första tio åren av vår vänskap fick fantastiska målningar av henne.
Sedan dalade skaparlusten för att helt försvinna de sista åren. Men teckna gjorde
hon, gärna utanpå kuverten. Vilken rikedom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar