 | ||
"Till Thomas. Från när man satt på en parkbänk och väntade på
|
Jag kan inte varje ord av Anne-Marie utantill, men jag tror mig kunna hävda att det inte frekvent förekom några kvinnolekar. Kvinnorna sysslade med annat och för det mesta på blodigt allvar.
Däremot är flicklekarna frekventa, ja flickorna är det. Boken Flicklekar, en blandning av poesi, prosa och bilder, kom redan 1983, efter den sensationella prosadebuten En ödets gunstling. Jag slår upp boken och läser:
"Vad vet en katt/ Eller en flicka som lojt betraktar en katt/ eller en man som upphetsat smeker en längtansfull flickas lår"
 |
| En mycket ung Anne-Marie. Foto: Ruth Berglund |
Eller i bokens prosa:
"Hon ville verkligen inte åka därifrån, men allting talade för att vistelsen i flicktiden var slut (...) Flicktiden med alla mjuka djur och nätta dockskor att ta av och på, är oåterkalleligt slut. Det är ingen idé att leka mer, leken lyder inte, leken tröstar inte, leken är uttömd, lika tom som den där väntsalen. Det är svårt, helst vill hon kasta sig in i ett nytt flickdrama där hon är hjältinnan och vem som helst, bara han är tragisk, är motspelaren."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar