Coronapandemin: behöver vi makthavare som är lättsinniga eller ansvarstagande?

Foto: Astrid Nydahl

Hur ska man summera corona-situationen utifrån det vi vet om vårt eget land? Jag har burit omkring på två ord, vars innebörd förstärktes under ett läkarbesök som inte kunde vänta. Dessa två är lättsinne och tillit.

En annars så kritisk samhällsbevakare som Maciej Zaremba skrev en lite pinsam sak i DN om tilliten.

"Jag tvingas passa och hoppas på det bästa. Men mitt i eländet kan jag njuta av att leva i ett land som vet att vårda det bästa det har: Den ömsesidiga tilliten."

Vad är det för tillit han syftar på? Finns det en ömsesidig sådan i vår kultur? Är det en egenskap som präglar oss än idag? Jag skulle bestämt avvisa den tanken. Ni vet varför jag gör det. Hur kan det komma sig att mina gamla generationskamrater i vänstern har blivit socialpolitiska trösterskor i tillitsbranschen på gamla dar? Zaremba skulle aldrig använda det ordet om sitt gamla hemland Polen.

Hans kollega Elisabeth Åsbrink hade en helt annan, och nyktrare syn på begreppet. Hon skrev:

"Tillit är något av det mest värdefulla som finns, mellan enskilda människor såväl som mellan samhällets olika beståndsdelar. Tillit utgör demokratins största tillgång och förutsättning – jag är helt för tillit. Men det som i dag kallas tillit kan faktiskt vara en försköning, till och med en lögn, och ett sätt att lägga ansvaret på någon annan." 

Och: 

"I Sverige har fler människor dött än i de övriga nordiska länderna tillsammans. Hur kommer det sig? Kan det vara så att vi använder ordet tillit när det i själva verket handlar om passivitet, åldersförakt eller lathet? Är Sverige fredsskadat, och kan det få ödesdigra konsekvenser? Jag tror det. Jag hoppas att jag har fel." 

Det andra ordet är lättsinne. Det betyder ordagrant ansvarslöshet eller obetänksamhet. Jag tycker att det är sådana egenskaper som nu sedan en tid präglar både myndigheters och regeringens agerande. Hur kan det komma sig att vår politiska klass och dess bundsförvanter tror att alla andra nationer i världen har fel, och vi rätt? Jag vet ju vad våra nordiska vänner tycker om saken, och att den för dem ter sig allt mer obegriplig.