![]() |
Foto av boken från Helle Merete Brix hemsida. |
Har vi hört nog om terrorismen?
Tror vi oss veta allt om den? I så fall ska vi definitivt läsa denna anmärkningsvärt
viktiga och seriösa bok.
För er som följt Lars Vilks
många år av liv med skyddsvakter på hemlig ort, är varken hans eller Helle Merete
Brix namn obekanta. Här möter vi just den människa som med stor energi och
stort mod utmanat islamisterna och som fram till terrorangreppet på Krudtønden
i Köpenhamn, där en människa dog och flera skadades, samt på synagogan där en egen
församlingsmedlem höll vakt och sköts till döds, arbetade helt öppet och oskyddad.
Den dagen, 14 februari
2015, markerar ett före och ett efter. Nu var det blodigt allvar och Lars Vilks
var den första som sa det. Inga arrangemang kan numera gå av stapeln utan
rigoröst säkerhetsarbete.
Boken jag nu läst bygger
på ett seminarium om just konsten och terrorn. Bland de medverkande finns änkan
efter en Charlie Hebdo-redaktör, Maryse Wolinski. Georges Wolinski mejades
ner med åtta kollegor av islamister som lyckats ta sig in på redaktionen. Här finns också överlevande
från Utøya.
Det unika med den här
boken, så ser i alla fall jag på det, är att den inte ensidigt ägnar sig åt en
form av terrorn. Med öppna ögon och i klarspråk diskuterar den Rote Armee-fraktionens
terror i sjuttiotalets Tyskland, terror utförd av PLO, IRA, Röda brigaderna i
Italien, ETA i Baskien, med flera.
Exempel på högerextrem
terrorism skildras med fallet Christchurch i Nya Zeeland, där två moskéer
angreps och femtio människor dödades. Brix skriver att det för den här typen av
terrorister, finns en central person, och det är norrmannen Anders Behring
Breivik, som senare i fängelset förklarade sig vara en av nationalsocialismens
soldater.
Det finns oerhört
mycket mer av värde i denna viktiga bok. Om man inte själv vill fastna i något
slags nationalromantik och enögd betraktelse av tillståndet i världen ska man
definitivt läsa den. Helle Merete Brix utför ett enastående viktigt arbete. Med
Lars Vilks får vi här för första gången en lugnt resonerande och analytisk genomgång av ämnet
konst och terror. Den långa essän borde läsas av alla intresserade också i
Sverige. Där finns avgörande lärdomar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar