 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Bitte Assermo skriver på Det goda samhället en tänkvärd krönika om hur man bör förhålla sig till samhällsfrågorna och de bedrövliga tillstånden, också under pågående pandemi. Krisen, som nu är världsomspännande, får aldrig bli en ursäkt för en ny typ av tystnadskultur. I min hemkommun har Operation Rimfrost den här helgen en större insats riktad mot två förorter som är kända för vapen- och narkotikabrottslighet. Medborgarna måste också fortsättningsvis hålla ögonen på vad som pågår i de skummare gränderna. Assermo:
"Jag vill inte på något sätt bagatellisera det som sker, eller förminska pandemins påverkan på både samhälle och individ, men jag vägrar att släppa taget om allt det andra som är betydelsefullt för hur vi ska ha det i Sverige: Hur oansvarigt landet styrs. Hur hittepå-värdegrunden påverkar beslutsfattare och myndigheter. Hur det slösas med skattepengar. Hur det daltas med kriminella. Och så vidare i all oändlighet.
Sånt får – och bör – vi fortfarande prata om. För om det är något vi kan vara helt säkra på är det att de samhällsproblem vi hade innan corona är lika utbredda idag. Kriminaliteten sätter sig knappast i frivillig karantän."
Saker som kurser i värdegrund och genus har prioriterats inom statsförvaltningen medan samhällsbärande funktioner som beredskapslager och krishantering har negligerats. Detta trots tsunamikatastrofen och andra svåra händelser under senare år. Denna pandemi kan förhoppningsvis föra världsfrånvända beslutsfattare tillbaka till deras egentliga uppdrag. Sverige måste vakna.
SvaraRadera